— ——————AQOAA—— ;———(:,, Iacheneur, då hans unga hustru ställde sig i vägen för honom. utropade hon ursinnig, jag vill — Ni får ej ga!. Att aterförena er med sydet ej!... Hvart gär n stern till denne unge man, som jag nu känner igen!... Ni löper bort för att söka upp er mätress ... Utom sig stötte Martial sin hustru tillbaka... — Olvyckliga, utbrast han, ni vågar förolämpa den ädlaste, den renaste band qvinnor ... Nåväl!... ja, jag går att uppsöka Marianne ... Farväl! . os Den klippafsats på hvilken baron dscorval och korboral Bavois vid sin flykt fatt fotfäste var knappast mer än två alnar bred. Den var dessutom ytterst ojemn och slipprig. Det skulle ansetts som ett vägspel att midt på dagen taga plats der, med plattoraets mur bakom sig och bråddjupet straxt framför sig. Så mycket farlig re var det således att nattetid sänka ned en man derifrån med ett tåg. Också hade korporal Bavois innan han företog baronens nedlirande vidtagit alla möjliga försigtighetsmått, för att han ej skulle bli dragen med af den tyngd han hade att u, pehålla. Jernspettet, som var säkert instucket i en klyfta, tjenade honom äfven till sotstöd. Ilan satte sig starkt tillbakalutad, med fötterna mot jornspettet, och det var först då han var riktigt siker jå sin ställuing som han sade till baronen: