— — — oc OM sfiIITCIIAUCI 324. ÅUMLT 11114. ss utrymme; r utländska annonser erläggas 10 öre ödra Larmgat rna, hos J. O. Beckman, N:o 2, h rna i Haga, uti 2. Gewalts brödbod vid f. d. gam emväl Ilösnummer körsäljas a 8 öre. — Tidni GOTEBORG. D. F. BONNIERS BOKTRYCKE — — —— —— tär mörkare och hårdare än fröken kibbings, men det ligger någonting karakteristiskt i uppi fattningen som förlänar denna m:ll W:s tafla iliksom hennes andra, på väggen midtemot placerade Blomsterflicka intresse. Spyånaden synes oss dock spela en alltför framstående roll på den förstnämnda. Bredvid denna finnes N:o 262, ytterligare en tafla af en qvinlig artist, Flicka skalande ett äpple af (hristiane Schreiber, en förtrogen väninna till fröken Ribbing, som hon synbarligen vill efterlikna utan att (åtminstone ännu!) ha lyckats upphinna! Dessutom borde hon bedja sin väninna att få låna hennes modeller, ty de äro bestämdt vida intressantare än hennes egna! För första gången under vår vandring möter oss nu under N:o 92 (såld) en ung konstnär, på hvars lofvande utveckling vi sedermera skola få se ytterligare glädjande prof. Det är mIIl. v. Gegerfelt, som här har ett Kustsparti, motiv trån Bohusländska skärgården, morgonstämning, cn vacker tafla, som genast bringar åskådaren in i behörig stämning. N:o 146 Genrebild at Wilhelmina Lagerholm, visar vackra framsteg hos artisten, som synes oss bättre beherrska sitt ämne på denna lilla duk, än på de större, som vi förut sett al henne. Den från fönstren infallande dagern och alla accessoirerna i stugan äro målade med talang, men ännu är färgen något kylig. Sista taflan på denna vägg är, som törut nåmnts, N:o 99, Baron Blixen-Finecke i jagtdrägt, målad af Gertner, tillhörig kon. Carl XV. Något vidare tillägg torde vara ölverslodigt. — —— ( Ä———————76(072———252545—7 Då vi nu skola begitva oss örver till rummets andra sida passera vi förbi ett af de högst lå — hela 5 stycken! — skulpturarbeten som utställningen erbjuder, en porträttbyst i gips at målaremästaren G. A. Rossing härstädes, modellerad at G. IV. Pillgvist. Likheten med originalet är omisskännelig, isynnerhet i profil, och arbetet visar att hr B. ytterligare utvecklat sina icke vanliga anlag. For sista sången under utställningen möta vi nu vår vin Certner, i N:o 97, Baron IIolsten Carisius7, måhända det bästa porträtt, som utställningen innehåller af denne konstnär. Ansigtskarnationen, det hvita håret och d:o po lissongerna, dannebrogsbandet, de briljanterade ordensstjernorna, pelskragen, men sramfsör allt karakteren i ansigtet äro mästerliga. Ofvan lör gehcimekonferensrådet med hedersmannaansigtet hänger en tafla at frih 0. Uermelin, Landokap i närbeten af Olle och Mösseberg, ett äkta svenskt motiv, redbart och godt återgifvet. Kommer så N:o 231 (såld), en annan al våra danska vänners atsked, Rohdes Den gamle ledes genom skogen?, vinterlandskap på en klar solskensdag. Af ven i denna tafla återfinner man konstnärens förmåga att på pricken träffa den stämning han åsyftar. Det är kallt, men kölden mildras af solstrålarne. Se, huru skälmskt solen kastar sitt återsken mellan springorna på det gamla, mossbelupna planket till venster, sc spåren af medarne i snön på körvägen och af fötter på gångstigen och ni är snart så inne i stämningen, att ni tycker er höra knarret från de båda vandrarnes steg. Följer så N:o 85, Farfars pipa at Ferd. Vagerlin, denne unge konstnär, som inom få år skaflat sig eu aktadt namn både inom och utom sitt fädernosland. Clair-obscur, teckning, färg, allt är törträffligt i denna tafla, men först och trämst den llle okynnige pilten, der han med sin lilla nos i vädret pustar fram stora rökmola ur den förbjudna pipan. Tycker ni er icke se röken hvirsla i luften och sakta draga sig framåt fönstret? Den kloke hunden bredvid, hvars uppsyn liksom tyckes säga: ÅIIvad gör du, tänk om gubben vaknar!, bildar lika!edes ett karakteristiskt moment i taflan, hvaremot sarfadern sjelf, hvars bild man ej sär riktigt fram ur skumrasket i förgrunden, måhända saklöst kunde varit borta. Hans fruktade när het kunde i alla fall antydis genom lämpliga accessoirer. Derigenom hade intresset odeladt knutit sig vid nosingen der borta vid fönstret och intrycket at taflan hade blifvit mera samladt på sjel va brännpunkten. PFager! sa — R———L — ———