Om ni är den lägste af menuiskor kan ni bevilja mig ett möte men i stället skicka gendarmer som arrestera mig. Det är ett medel. Maurice dEscorval. Hertig de Sairmeuse var förtviflad. Ilan såg hemligheten af baronens flykt uppdagad... det var hans poli: tiska lycka som ramlade öfverända. — ÖOlycklige!. .. sade han till sin son, olyeklige! ... du störtar oss!... Martial hade knappt synts höra det. Då han slutat, vände han sig till marquis de Courtomieu: — Nåväl? ... frågade han. — Jag begriper fortfarande ingenting, sade den gamle adelsmannen som nu haft tid att återvinna sin sjelfbeherrskning. Martial gjorde cn så hotande åtbörd, utt alla menniskor trodde att han skulle slå till denne man, som sedan några timmar tillbaka var hans svärfar. — Råväl! . men jag begriper! ... utropade hun. Jag vet nu hvem den officer var som skaffade sig inträde i rummet, der jag lagt tågen... och jag vet hvad han hade der alt göra! Han hade hopknycklat Maurices bref mellan sina händer, han kastade det nu i herr de Courtomicus ansigte och yttrade: — Se der er belöning, usling. Baronen sjönk ner på en fåtölj och Martial stod redan i begrepp att lemna rummet, dragande med sig Jean