Benglsson 1 Redbergslitd a hvilka samtliga ställen allt detta hade man nog icke sullkomligt klart för sig i Köpephamn, eljest skulle utan tvifvel resultatet blifvit ännu mera tillfredsställande. Som det är, kunna vi emellertid vara tacksamma för hvad vi fått se af dansk konst, på samma gång som de hittills gjorda, icke obetydliga inköpen af taflor inom sagde afdelning gifva vid handen, att man äfven på ett mera reelt sätt vetat uppskatta detta tillfalle. IIuru länge skola vi stå här i förstugan ? — Icke en minut längre, var god stig på, så der ja, nu å vi inne i reservsalen. Uuder de båda första utställningsdagarne funnos här inga andra taflor än Gertners porträtt der borta till höger vid fönstret och ett d:o a samme man midtemot på andra väggen. Härf om berättas en liten historia: Då den aktade konstnären anlände hit för att deltaga i konstnärsmötet var naturligtvis det första ställe, dit han styrde sina steg, Konstutställningen. Ilan kom, han såg och var belåten med allt, äfven med de platser, som hans egna tallor fått — utom med en. Smått bekymrad kastade han en orolig blick på den outtröttlige utredaren af det kaos, som nu ändligen antagit form, men hans panna klarnade, hans ögon strålade och hela hans anlete sken al vilbehag, då denne genast, artigt lugnande yttrade: iIlerr protessor, är ni inte nöjd med denna plats, så ställer jag en hel sal till er disposition! — -Naa, saa kan jeg sgu ikke mere forlange!, blef det tacksamma svaret och så sick!Geheimeconferentsrådet baron Adam Holsten-Carisius sin egen sal och till sällskap gafs honom en annan baron, baron Blixen-Finecke i jagtdrägt?. Men de båda höga herrarne blefvo icke länge ensamma, en mängd disseldorfare af båda könen, som kommit en Time for sent för att så plats deruppe, läto presentera sig i samma salong, och så uppstod reservsalen. Till venster om dörren finna vi N:o 112 och 111 Vid pianot och Före messan, båda at Carl Ulansen och båda målade med stor talang och en finess i utförandet, som vi dock hellre skulle sett nedlagda på mera intresserande ämnen än tvenne unga damer at olika stånd, den ena med en notbok framför ett hiano, den andra med en paraply framför en kakelugn. Som porträtter i den modern vordna kabinettsfotograli-stilen skulle dessa taflor yp berligt uppfylla sitt syfte, som genrestycken göra de det, efter vårt blygsamma förmenande, icke. Då har, synes det oss, 3. J. Helander, som straxt nedanför utställt tvenne små interiörer från Dalarre, bättre lyckats i sin uppgift. Oabtadt dessa taflor nästan skulle kunna kallas miniatyrer äro de dock ingalunda, hvad man i dagligt tal, brukar kalla petigt målade, utan vittna istället fördelaktigt om ett raskt tramålgående hos den unge konstnären. harleksbref efter diktamen behandlar ett tacksammare ämne än ÅÅfslaget friare-anbud och gör derigenom i sin helhet ett behagligare intryck. Nu följer i ordningen N:o 114, (såld) Friaregåfva at 4. C. Ilertzberg, en tatla, hvarom vi förut på annat ställe yttrat oss. Oaktadt det oklara i handlingen — det är nemligen omöjligt att afgöra, åt hvilken at de unga flickorna som sriaregåfvan är ämnad — har taflan så framstående förtjenster och vittnar om så goda framsteg, att man med nöje erfar, att den funnit köpare. Ilimlen vete, hvaritrån Sophie Ribbing får sina modeller, men idealiskt vackra äro de! Ni erinrar er utan tvilvel från Musei Tafvelgalleri hennes -Tecknande gossar, med hvilka ni för öfrigt får förnya bekantskapen en trappa högre upp, ni påminner er dessa ljufva, barnsliga anleten, från hvilka inga lidanden och inga lidelser bortjagat oskuldens renhet, återskeret af det gudomliga hos menniskan! Nåväll, här sinner ni ett motstycke dertill i N:o 229, samma artists ÅFlicka med sin violin. Huru enkelt, men ändå huru skönt! Hvilken mjukhet i färgen: sammet på kinden, sammet i blicken! I en helt annan genre målar Laura Witlusen (danska), som derintill hur en stor tafla, om genre, om porträttgrupp veta vi icke, vi äro nest böjda att tro det senare. Ilennes , ära