0 VO NN NÄ a,y VV —— K0k————— j—— ee 0—b— — — Jag har nu fatt säkert fäste .. låt gå! ... Då täget brast och baronen föll, slungades korporaler våldsamt mot väggen och tillbaka igen. Utan hans orubbliga kallblodighet skulle det varit förbi med honom ... Under mer iän en minut hängde öfra delen af hans kropp öfver det bråddjup utför hvilket baronen störtat och hans armar svängde i luften. Om han gjort en enda häftig rörelse, skulle han ha störtat utför. Men han hade den förvånande viljekraften att ej försöka någon häftig ansträngning. Försigtigt, men med ihärdig energi häftade han sig med knäna och fötterna fast vid klippans skarpa upphöjningar, hans händer sökte ett stöd, sakta klängde han sig upp igen och fick slutligen fotfäste. Det var hög tid, ty han öfverfölls af en häftig kramp. Att baronen ögonblickligen blifvit dödad, derpå tvitlade hun ej... Men denna olycka kunde ej bringa en gammal soldat, som under slersaldiga bataljer sett ou mängd kamrater stupa i sin närhet, ur fattningen. Hvad som förbryllade honom var att tåget gått af — ett tåg så tjockt, att man, då man såg detsamma, skulle trott det vara starkt nog att bära en tio gånger så stark kropp som baronens. Då Bavois i anseende till mörkret ej kunde med blicken granska det afbrutna stället, for han öfver det medt handen och fann till sin obeskrifliga förvåning att tåga