Göteborgsposten – 19 juli 1869, sida 1

—— — h—52 ————7 — meuse och marquis de Courtomieu, samt att deras barn skulle förenas genom giftermål i slutet af veckan. I den enkla omständigheten att Martial de Sairmense skulle gifta sig med fröken Blanche de Courtomien låg ingenting som kunde öfverraska Montaignacs innevånare. Men då officerarne på half sold som helt färsk berättade denna gamla nyhet samma afton Lacheneur afrittats, visste de att de derigenom skulle ställa hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomicu i en ännu mera afskyvärd dager. De förutsågo hvilka jemförelser som skulle komma att göras, äfven af personer med de mest inskränkta begrepp. Gud skall dock veta, att hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomicu bemödade sig att så vidt i deras förmåga stod törmildra den ovilja som deras uppförande väckt. Af de något öfver hundra upproriska, som qvarhållits i citadellet, blefvo aderton eller högst tjugo dömda till lindrigare straff. De öfriga blefvo lössläppta. Tillochmed major Carini, chefen för de sammansvurna inom staden, som unsett sitt lif till spillo gifvet, hörde med förvåning att han endast blef dömd till två års fängelse. Men det finnes brott, som ingenting förmår utplåna eller förmildra. Hertigens och marquisens plötsliga mildhet ansågs af allmänna opinionen vara fruktan... Man förbannade dem för deras grymheter, man föraktade dem för hvad man kallade deras feghet.