bedt mig komma hit, utbrost han, så hade ni gjort bättre i att låta mig vara i fred i min bostad. — Hvad säger du, oförskämde! ... Den gamle tjufskytten hörde ej detta yttrande... Han befann sig i en af de kriser då det öfverfulla hjertat måste skaffa sig aflopp... Af att säga hela sanningen borde han erfara samma lättnad som den erfar af att skrika, hvilken lider en smärta som öfvergär hans mod. — Man sade mig, fortfor han, att det skulle vara en tjenst mot konungen och den goda saken att utlemna Lacheneur . .. jag utlemnade honom och man behandlar mig sedan dess som om jag begått det största bland brott... Fordom när jag lefde af stöld och tjufskytte, föraktade man mig kenhända, men man flydde mig ej... Man kallade mig skurk, gammal skälm och dylikt, men man drack icke destomindre med mig!... Nu då jag är egare af tvåtusen pistoler, skyr man mig som ett giftigt djur. Om jag nalkas, så drager man sig tillbaka; när jag kommer in någonstädes, går man ut... Minnet af de oförrätter han lidit var så bittert för honom, att han tycktes bli utom sig. — Är det då, fortfor han, en nedrig handling som jag begått, en föraktlig afskyvärd handling? ... Hvarföre föres!og hertigen mig då att begå den?... Hela skammen bör återfalla på honom. Man bör ej på det sättet fresta fattigt folk med penningar. Har jag tvärtom begått en lofvärd handling? ... I så fall bör man stifta lagar som skydda mig... man bör straffa de bondqvinnor som på torget vägrat att sälja till min hustru, man bör kasta i