det, der herr dEscorval var innesluten, samt gick tillbaka ut igen efter fem minuters förlopp ... — ÄSkulle ni kunna känna igen denne officer? hade man frågat soldaten. Han hade svarat: — -VNej, ty han hade en kappa, hvars krage var uppdragen ända till ögonen. Hvem kunde denne hemlighetsfulle officer vara, hvad hade han att göra i rummet der tågen förvarades? ... Martial bråkade förgäfves sin hjerna för att finna ett svar på dessa två frågor. Morquis de Courtomieu tycktes mindre orolig deröfver. — Är ni då okunnig om, sade han, att sammansvärjningen hade talrika anhängare blund garnisonen ? Man kan taga för gifvet, att denne besökande som så väl dolde sitt ansigte var en medbrottsling, som, förberedd af Bavois kom för. att underrätta sig om man behöfde en handräckning. Detta var en förklaring, tillochmed en antaglig förklaring; men den kunde ej tillfredsställa artial. Han anade på botten af denna sak en hemlighet, som uppeggade hans nyfikenhet. ? — Det är obegripligt, tänkte han förargad, att herr dEscorval ej låtit mig veta om han är i säkerhet! ... Den tjenst jag gjort honom var väl värd denna up märksamhet. Hans oro växte till den grad, att han beslöt taga sin tillflykt till Chupins slughet, ehuru denne förrädare ingaf honom en ytterlig motvilja. i