fängelse de unga karlar i förstaden som slagit mina två söner ... Han tystnade för ett ögonblick, men återtog derefter: — Allt dethär sätter en massa galenskaper i mitt hufvud ... och om natten, då jag vill somna tycker Jag mig alltid återse den skurken Lacheneur: jag tycker honom ropa till mig: Dessa penningar skola ej bringa dig lycka. Han ryste och tillade: — Om det är så redan nu, hvad skall det ej då bli sedan man guillotinerat honom . ... Martial insåg att han måste lugna hans upprörda sinne. — Chupin, sade han, jag ber dig ej söka upp herr dEscorval för att förråda honom, långt derifrån ... Jag önskar blott att du beger dig af för att höra efter om man i Saint-Pavin eller Saint-Jean-de-Coche vet om han passerat ... Vid det sista namnet blef den gamle tjufskytten likblek. — Ni vill då låta mörda mig! utropade han tänkande på Balstain; jag är rädd om mitt skinn nu sedan jag blifvit rik! Fattad af ett slags panisk förskräckelse rusade han ut. Martial blef helt förvånad. — Samvetsqvalen äro således ej ett tomt ord, sade han för sig sjelf. Nej, samvetsqvalen äro ej ett tomt och betydelselöst ord, och om Chupin ej längre kunde sofva, så stördes hertig de Sairmeusees och marquis de Courtomieus nätter af förfärande vålnader. (Forts.)