Göteborgsposten – 16 juli 1869, sida 1

sen och önskningar kunde de hvarken hejda det eller ens underlåta att prisa det. De länkte emellertid ej utan förskräckelse på hvad som skulle kunna hända, om baron dEscorval och Bavois blefve gripna. Skulle de förtiga att det var genom andras medverkan de vunnit sin frihet? Utan tvifrel icke. De voro endast säkra på Martials medverkan, emedan Martial ensam talat vid den gamle korporalen, men detta var nog för att förderfva alltsammans. Lyckligtvis blefvo de mest omsorgsfulla efterforskningar fruktlösa. Ett enda vittne förklarade, att samma morgon som flykten utförts hade vittnet i dagningen ej långt från citadellet mött en grupp af tio personer, män och qvinnor, hvilka tyckts bära ett lik. Detta vittnesmål kom Martial att darra då han till detsamma lade omständigheterna med repet och blodfläckarne. Ännu en annan upptäckt blef gjord vid undersökningen. Alla de soldater, som varit i tjenstgöring den natt då flykten egde rum, blefvo förhörda. En af dem afgaf följande förklaring: — ÅJag stod på post i korridoren i plattornet, då omkring klockan half tre, sedan Lachencur blifvit införd i fängelset, jag såg en officer komma till mig. Han gaf mig lösen, och jag lät honom naturligtvis passera. IIan gick igenom korridoren och inträdde i rummet niäst intill