Göteborgsposten – 14 juli 1869, sida 2

ter åter börja lägga i dagen. Denna storm bröt starkast ut vid sammanträdet d. 8 d:s och uppstod på grund af flera motsatta meningar angående deputeraden Gniliotevs val i departementet les Landes. Picard påstod, att allvarliga anmärkningar mot valet förelågo och att man derföre borde uppskjuta med doras prötvande, tills kammaren konstituerats. I Rouher menade att man ej hade någon anledning att vänta med valets godkännande, slkerar mairen i det nämnda departementet möjligen visat ett oskickligt beteende, men derför ej missbrukat sin embetsmyndighet. Härtill anmärkte Jules Favre: bet vill således säga, att regeringen icke tvekar om att missbruka sin myndighet, endast det ej sker på ett oskickligt sätt. Favre tillade, att landet med en viss oro betraktade det ständiga uppskofvet med kammarens konstituerande, alidenstund det var af vigt att gripa itu med de stora frågor, som förolägo. Eller vill man med dessa uppskof och dröjsmål gynna vissa intriger och ge ministören tid att rekonstituera sig? (Buller). Rouher: Man talar här om planmessiga dröjsmål och ministeriela intriger. Det, som vållar något dröjsmål, är nödvändigheten af att ha en kammare, som kan uiöfva hela sin myndighet, och icke att beröfva deputerade deras mandater, då de ha rätt att utöfva dem. (Bra!) Hvad angår de förfrågningar som bebådats (angående valagitationen), så vilja vi besvara dem, och kammaren skall få se, hvilket pa ti som betjenaut sig af våldsamma medel. (Bifall sranr li: ger). Det talas om ministeriela intriger, tör hvilka vi önska att vinna tid. Mina herrar! De frågor, som för ögonblicket diskuteras mellan regeringen och åtskilliga medlemmar af majoriteten, äro stora och vigtiga spörjsmäl, hvilka ej blott intressera enskilda personer, utan afse våra institutioner och hela vårt lands framtid: det gäller att uppkasta en dam mot revolutionen. Jules Ferry (socialist, representant för Paris 6:te valdistrikt), i det han pekar på högern: Revolutionen kommer från den sidan: (Starkt oväsen och afbrott.) Marquisen af Pirå (högern) ropar midt under stojet: Vi vilja ej låta vår regering bortescamoteras! Rouher: Jag vet icke, när eller huru eller genom hvilka män öfverenskommelsen skall kunna ernås, men jag är fullt och fast ötvertygad om, att de lifskraftiga elementerna i denna församling skola veta att enas, för att leda rörelsen. (Nytt och lifligt bifall.) Vid omrösmingen godkändes Guillorets val med 175 röster mot 57. — Man skred här etter till diskussion om Noubels val, mot hvilket Ernest Picard talade. Noubel sökte försvara sig och förklarade dervid, att alldenstund han inför sina valmän försvarat stats strecket, dessa erkänt detsamma, emedan de ja annars icke skulle ha valt honom. Dessa ord framkallade ett nytt oväsen. Hela venstern protesterade, de Jouvencel menade, alt om hr Noubels valmän godkänt statsstrecket, så ha deremot de våra fällt dete, och Pelletan utropade: Man kan ej godkänna d. 2 December. Den 2 December är ett brotc:. Eit förfärligt stoj uppstod nu på majoritetens bänkar. Presidenten återkallade Polletan till ordningen, hvarpå denne svarade, alt om man gitvit honom tid att förklara sina tankar, så skulle han ha tillagt, att man begår ett brott, då man med våld bryter sig in i en församling, då man skickar folkets representanter i landsflykt och till Cayenne. Presidenten hotade Pelletan med ett nytt rop om ordning, men denne svarade: Det kan ni göra, men jag fasthåller vid hvad Jag sagt: Den 2 December är ett brott7. Ny och länge ihållande storm. Vilda rop rop skalla från alla håll. Till slut förklarades äfven Noubels val för giltigt, och kammarens definitiva konetitueriny uppsköts tills som i Mändags.