den arbetar på upphäfvandet af giundvalarne för den gallikanska kyrkan och öfverlägger om konkordatets natur i allmänhet samt dess sör s wwerna bindande egenskap. Vi ha förut framhållit, hurusom man i Ryssland börjar offentligen ge luft år sin afundsjuka mot Preussen öfver dettas stigande välde i Östersjön. Så skritver Golos d. 1 d:s: Efter att ha bemäktigat sig Kiel och Jahdebugten, har Preussen i denna bugt anlagt Heppens örlogshamn, och blir sålunda på samma gång en sjömakt och en farlig rival till oss i Östersjön. Då kanalen mellan Ostersjön och Nordsjön, hvars anläggning redan allvarsamt påtänkes i Berlin, blir färdig, skall Preussens sjömakt, som förr endast fanns i preussiska patrioters drömmar, bli et fulländadt saktum. Bladet fortsätter: Vär handelslagstittning nar varit sädan, att om den preussiske handelsministern blifvit tillspord om sitt råd, skulle han icke kunnat uppfinna någonting för de preussiska intressena fördelaktigare. Vår byråkrati har skapat tullhinder, hvilka dragit nästan hela vär norra sjöfart till de preussiska hamnarne. Krimkriget samt anläggandet af jernvägsförbiudelsen meilan våra vestra provinser och Königsberg ha gjort denna hamn till högqvarteret för vår nordiska handel ... Ånnu mera, Nordtysklands handelsflotta ökas med hvarje dag, under det att den ryska flaggan knappast någonsin synes till på främmande farvatten. Det ryska bladet tillägger, betecknande nog: Om Frankrike ej anser det lämpligt att göra ett slut på Preussens oförskämda framfart, skall denna makt inom få år uppsluka hela Tyskland, eller, med andra ord, bli Europas skiljedomarer. Inom Englands öfverhus har lord Clancarty tlllkännagitvit. av han vid den tredje läsningen af irländska kyrkobillen vill föresla dennas förkastande. Gretve Granville har sammastädes förklarat, alt regeringen skulle, om hon antog de al huset voterade ändringstörslagen i billen, bryta sitt till landet gifna ord. Duff har i Underhuset, gentemot Hast wick, som framkastat den centralasiatiska frågan, försäkrat i regeringens namn, att ryssarnes hittills gjorda framsteg icke berättigar till farhågor; de indiska tidningarnes berättelser äro ötverdrifna. Understatssekreteraren mr Otway har i Underhuset sagt, att judarne i Rumenion äter blifvit illa behandlade. England har genow sin konsul hos den rumeniska regeringen frawmhållit den dåliga verkan, som deraf frambragts, men har ej ernått det resultat, man väntade sig af dessa föreställningar. Ilan hoppades dock, att fursten af Rumenien skulle hädanefter följa en ny politik gentemot sina judiska undersäter. Den stora fredskonserten i Boston tyc kes ha haft en följd, som skall hejda den vi dare utvecklingen af monsterkonserter. Amerikas musikkritici äro i detta hänscende enstämmiga. Så t, ex. skrifvor en korresp. till Musical Worla: De 10,000 sangrösterna utofvade ej mera buller eller hade icke mera styrka, än 1,000 dylika i ett vanligt konsertrum. De, som bevistade Händelsfesten 1867 och nu tillstädesvoro vid detta Bostonsjubileum, för klara, att körerna vid detta senare syntes mindre starka än vid den förra. En annan tidning säger: En kör om 5,000 röster är ungefär allt, hvad menniskoörat vill emottaga, och större antal af sångare endast inverka på ögat. En tredje musikkritiker säger, att de hundrade ståden voro misslyckade. En enda hederlig grofsmeds städ har mera klang 1 sin. Det vill häraf synas som att Boston skall förbli i oqvald besittning af äran att hafva gifvit den största hittills kända jättekonsert. AA--— a——22— j——2z