Göteborgsposten – 13 juli 1869, sida 1

— — —— — och talade om att fordra afskedande i massa af alla officerarna och underofficerarne. — Beträffande den uslingen Bavois, skrek han till soldaterna, den fege desertören, skall han bli fusiljerad så fort han blir gripen ... och han måste bli gripen, förstån I!... Man hade hoppats att något lugna herr de Sairmeuse genom att underrätta honom om Lachoneurs gripande, men det visste han förut. Chupin hade vågat uppväcka honom midt i natten för att meddela honom den stora nyheten. Det blef dock ett tillfälle för honom att prisa förrädarens förtjenster. — Den som gripit Lachencur, sade han, skall nog veta att gripa Escorval. Hemta hit Chupin! ... Med mera lugn tog herr de Courtomien sina mått och steg för att som han sade, återföra den stora brottslingen 1 rättvisans hånder. Han affärdade kurirer i alla riktningar och lät underrätta de närgränsande myndigheterna om hindelsen. Hans befallningar voro noggranna och korta: att, bevaka gränsen, låta de resande undergå en sträng granskning, verkställa täta husvisitationer, öfverallt kungöra dEscorvals signalement. Framför allt hade han gifvit befallning om att efterspana och arrestera abbå Midon, den gamle kyrkoherden i Sairmeusc, och Escorvals son. Bland de närvarande officorarne fanns det en, en gammal dekorerad löjtnant, som hertig de Sairmeusees ton djupt sårat.