Göteborgsposten – 13 juli 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Korridoren blef upplyst, han såg ut och vid lyktornas osäkra sken tyckte han sig se en blek gestalt, Lacheneur, bortsläpas af soldater. Lacheneur! ... Var det möjligt! ... Han ville tvifla på sina sinnens vittnesbörd, han sökte intala sig att dot ej kunde vara annat än en synvilla, förorsakad af den feber som brände hans hjerna. Något senare hörde han ott skärande anskri... Men hvad låg det väl för underligt i ett anskri uti ett fängelse, der tjugoen lifdömda våndades natten före afrättningen... Slutligen började det dagas. Chanlouincau förtviflade. — Det är förbi, mumlade han, brefvet har varit utan nytta! ... Den arme ädelmodige mannen!... Hans hjerta skulle ha hoppat af glädjo om han kunnat kasta en blick på citadellets gård... Det var mer än en timma sedan man slagit revelj, kavalleristerna ryktade sina hästar för dagen, då två landt( horts. fr. N:o 157.