Göteborgsposten – 12 juli 1869, sida 2

——kss—sp, RER ————L Ä — Martial skall vara rädd för detta bref, sade han för sig sjelf, helt säkert skall han vara rädd för det. jlari misstog sig Chanlouineau fullkomligt. Hans intelligens var visserligen öfver hans samhällsställning, men den var ej nog skarp för att genomskådu en karakter sådan som den unge marduis de Sairmeuses. Detta koncept, som han i ett obetänksamt ögonblick skrifvit var nistan utan inflytande på Martials beslut. För att skrämma upp sin far visade han sig förskräckt, men i djupet af sitt hjerta ansäg han hotelsen barnslig. Marianne skulle ha erhållit samma bistånd utan bretvet. Hennes vilde var obegränsadt öfver denna kalla själ, som ingen derefter skulle komma att röra .. Andra omständigheter hade bestämt Martial: svårigheten och faran af företaget, den risk man löpte, de fördomar som måste trotsas. Redan den tiden var det hlott snart saggt det omöjliga som kunde fresta denna djerfva och blaserade ande. Att rädda baron d Escorvals, en siendes lif, nästan vid schavottens fot, syntes honom stort ... Att genom hans räddning betrygga den qvinnas lycka som han tillbad och som föredrog en annan framför honom, syntes honom värdigt honom ... Hvilket präktigt tilltälle var det ej för öfrigt att uppöfva de egenskaper af kallblodighet, diplomati och slughet som han ville uppodla!... Det var nödvändigt att föra fadern bakom ljuset, hvilket var en lätt sak; han förde honom bakom ljuset. Det var nödvändigt att föra marquis de Courtomieu