Göteborgsposten – 12 juli 1869, sida 1

och försökte göra sig fri från den förskräckelse som gripit honom. — Ni har konspirerat mot konungen, sade han, jag gör ej annat än min pligt då jag tager er. I det han vände sig mot soldaterna tillade han: — Hvad er beträffar, kamrater, så varen öfvertygade om att hertig de Sairmense skall betyga er sin tillfredsställelse ... Man hade bandit Lachencurs händer och den lilla truppen gjorde sig i ordning utt stiga tillbaka utför gångstigen, då en man syntes, drypande af svett, med fläm: tande andedrägt och blottadt hufvud... : Det var nästan mörkt redan, men Lachencur kände dock igen Balstain. Så snart han kunde höras utropade denne i det han pekade på fången: : — Ah!... ni ha honom... Det är mig som belöningen tillkommer... Det är jag som först angifvit honom, på andra sidan gränsen, karabiniererna i Saint Jeande-Coche skola intyga det... Han skulle ha blifvit tagen redan i naft i mitt hus, men han har dragit fördel af min frånvaro, den kanaljen, den skurken!... för att förleda min hustru att hjelpa sig och fly... När jag återkom med karabiniererna, var han borta... Min hustru ligger till sängs af den tillrättavisning jag gifvit henne... I sexton timmar har jag förföljt den banditen! Han talade med en utomordentlig ifver och hastighet, den gäckade girigheten gjorde honom utom sig ; han var!