Göteborgsposten – 12 juli 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Ej ett enda utrop besvarade hans ord. Döden som sväfvade öfver hans hufvud förlänade åt hans person ett så imponerande majestät, att soldaterna stodo stilla gripna af vördnad. Men det fanns en man som blef liksom förstenad af denna stämma: Chupin. Samvetsqvalen gnagde hans hjerta smärtsammare än glödgadt jern och blek, darrande, tillintetgjord försökte han dölja sig bakom soldaterna. Lachenour gick rakt fram till honom. — Det är således du som säljer mig, Chupin, yttrade hun. Jag ser att du ej glömt huruledes Marianne ofta fyllde ditt tomma förrådshus ... och du hiämnas!... Den gamle djufskytten stod förkrossad, han tycktes färdig alt falla på sina knän. Nu sedan han förrådt, förstod han hvad förräderi är... — Nå, du skall erhålla priset för mitt blod, men det skall ej bringa dig lycka!... förrädare! ... Chupin, harmsen öfver sin svaghet, böjde på hufvudet ( varts. fr. N:o 155