Göteborgsposten – 12 juli 1869, sida 1

Låt höra, Chupin, en öfveronskomelse i godo för en gammul väns skull... Ilälften hvar, vill du det? .. Nej ... du svarar mig ej ... Hvad vill du då gilva mig?... Tredjedelen? . .. det är för mycket!... Fjerdedelen då .. : Chupin märkte alltför väl, att alla soldaterna voro förtjusta öfver hans rysliga förödmjukelse, de skrattade och ögonblicket förut hade han sett dem undv rörande med märkbar afsky. Utom sig af vrede stötte han hiftigt Balstain tillbaka och ropade åt soldaterna: — Framåt! ... Ena blixt af oförsonligt hat lyste i piemontesarens ögon. Han drog upp sin knif gjorde korstecknet med den och yttrade: — Saint-Jcan-de-Coche och du heliga Guds moder, hören min ed... Må jag bli evigt fördömd om jag någonsin botjenar mig af en knif till mina måltider innan jag fördjupat den jag nu håller i handen i den skurks kropp som bestjäl mig! ika hans vidDerefter försvann han och truppen satte sig uler 1 marsch. Men den gamle tjufskjutten var ej mer densamme. Ingen:ing återstod al hans vanliga oförskämdhet. Han gick med sänkt hufvud, upprörd af alla möjliga tankar som han förr aldrig haft, oroad af mörka aningar. in ed sådan som Balstains och från en sådan mans läppar var, det kunde han ej dölja för sig, om icke en dödsdom så åtminstone vissheten om ett nära förestående mordförsök.