Göteborgsposten – 12 juli 1869, sida 1

liksom tokig vid tanken på att allt hvad som skulle komma honom till del af förräderiet var det nedriga i handlingen. — Om ni har några rättigheter, sade undcrofficeren till honom, få ni göra dem gällande hos auktoriteterna... — Huru! om jas har rättigheter! . .. afbröt Balstain; hvem skulle då bestrida mig dem?... Han kastade kände Chupin. — Skulle det vara du? frågade han. Våga påstå att det är du som upptäckt denne skurk ... — Ja, det är jag som anat kans tillflyktsort. — Du ljuger, bedragare! ... skrek värdshusvärden, du ljuger! ... Sotdaterna rörde sig ej, denna scen gaf dem ersättning för eftermiddageas vedervärdigheter. — Men, fortfor Balstain, hvad kan man väl vänta af en sådan gammal skurk som Chupin! ... Vet inte hvarochen att han åtminstone tio gånger varit nödsakad att lemna Fraukrike för sina brott... Hvart tog du din tillflykt då du passerat örver gränsen, Chupin? ... I mitt hus, i den hederliga Balstains värdshus ... Man dolde dig der och man födde dig. hotande blickar omkring sig och igenHuru många gånger har jag ej räddat dig från galgen och galererna ?. . . Jag har cj räknat derpå. Och til belöning bestjäl du mig nu på min egendom, du bemäktigar dig denne man som tillhörde mig !... — Han är vansinnig!... sade den gamle tjufskytten, han är vansinnig! ... Värdshusvärden förändrade då taktik. — Om du åtminstone, vore resonnabel, årertog han...