Göteborgsposten – 10 juli 1869, sida 2

OA ortapressen, som här är af vida mindre betydelse än annorstädes har väsentligt förbättrats antingen genom dagliga upplagor eller genom ett större format och nedsättning i priset. Tidningarne i Amsterdam, Rotterdam och Haag kunna nu till form och innehåll täfla med de stora utländska tidningarne. Det är ännu icke så länge sedan, man här i landet fann det vara icke så särdeles ärofullt att vara medarbetare i ett dagblad. Om ibland någon ansedd man skref deri, så bemlighöll han nästan alltid sitt namn, Nu är det annorlunda. Litteratörer och lärda stå offentligt i spetsen för våra förnämsta tidningar. De bästa intellektnela krafterna äro nu vunna för journalistiken. Och att man inser dagspressens vigt, framgår deraf, att rörelsen för stämpelskattens upphäfvande ej utgått från tidningsrodaktörerna eller sörläggarne, utan från de bildade i allmänhet. Sedan den sista litterära kongressen i Gent, der hr van Lee i så bjerta färger framhöll det omoraliska i denna skatt, hade rörelsen för dess upphäfvande först riktigt börjat. En komite hade bildats, hvars hufvudsäte var i Rotterdam och hvars enda syftemål hade varit upphäfvandet af stämpelskatten för tidningar. Denna komitö hade snart sina förgreningar genom hela landet, och det är den man har att tacka tör, att finansministern denna gång allvarligt upptagit saken och ledt densamma till ett önskligt slut. -Efster långvariga strider har vår regering nu beslutat dödsstraffets upphäfvande. Ett lagförslag i denna riktning förberedes och skall vid kammarens nästa session komma under behandling. I afseende på märkliga lagar må nämnas en nyligen ändrad paragr. i den ryska straff lagen, hvilken lyder: Föräldrar, som öfverbevisas om att hafva tvungit sina barn till att ingå äktenskap, skola härför dömas till tängelse från fyra månader till ett år och fyra månader, och om de äro kristna, skola de dessutom lida kyrkoplikt på sin andliga myndighets anordning. Samma straff bestämmes för föräldrar, som tvungit sina barn att gå i kloster eller aflägga ett klosterlöfte. Återvända vi till dagens rent politiska företeelser, så är det fortfarande Frankrike, som främst drager till sig uppmärksamheten. En korresp. derifrån skrifver för i Söndags: Ett rykte berättade i går afton, att ministrarne inlemnat sin afskedsansökan till kejsaren, som hvarken tillbakavisat eller antagit den, och detta rykte bekräftas i afton af H. M:t, som skickat efter hr Buffet, hvilken är en af Tiers-partiets ledare och en af de främsta upphofsmännen till den hotande interpellationen. Slutledningen häraf är, att kejsaren tvekar mellan att kämpa för sina företrädesrättigheter och att genast ge efter för landets önskan samt kalla en liberal ministår till makten. Grelve Walewski tillrådde på sin tid kejsaren att medge ministeriel ansvarighet, men grefven mötte ett tvärt afslag, i det H. M:t förklarade, att ett sådant medgifvande skulle stöta på tronafsägelse och att han aldrig skulle gå in på att underteckna en sådan handling. Men den liberala oppositionen för idag går vida längre i sina fordringar; den ej blott fordrar ministeriel ansvarighet, utan äfven att deputerade skola kunna bli ministrar och likväl behålla sina säten i kammaren, att kammaren skall sjelf få välja sin ordf. och andra tjenstemän och att adressen skall återställas. Interpellationen är stark nog att skrämma både innevånarne i S:t Cloud och den närvarande ministören, äfven om den blott undertecknats af ett öppet fientligt parti, men med den venstra centern ha förenat sig elfva deputerade, hvilka skickats upp från landet som officiela kandidater och oaflåtligen röstade med regeringen under sista sessionen. I ett annat bref läses: De liberala ba vunnit sin process och omgestaltningen inom regeringen skall i intet fall låta länge vänta på sig. Alfärsverlden uppfattar de väntade förändringarne i en för dess fredssträfvanden gynnsam anda. Franska regeringen har verkligen skäl att göra ställningen klar inom landet, för att kunna intaga en mera fast hållning till Preussen, om hvars goda mening hr Bismarck yttrat sig sålunda till den förut omnåunde amerikanske korresp. från Newyork IIerald, efter det korresp. anmärkt, att den ädle grefven påstått, att man icke längre behöfver frukta för kabinettskrig, men att för framtiden endast folkkrig skola föras: Detta har jag yttrat mad afseende på oss sjelfva, men icke med afseende på Frankrike. I Frankrike kan kriget frammanas genom ett ögonblickligt beslut, och derför måste vi städse hålla oss på saltsot. Vi ha ofta och ännu helt nyss varit nödsaxade att låta tillspörja våra ingeniörer och generaler: ÅÄrallting i ordning för ett plötsligt krig?4 Det franska folket längtar icke efter krig, men det skulle, om ott sådant utbröt, störta sig deri med on haftighet, hvaraf de splittrade och flegmatiska tyskarne ej äro mäktiga. Endast om vissa förhållanden i Frankrike förändra sig, kunde äfven här en förändring inträda, men under närvarande förhållanden är dotta alldeles omöjlik! Englands öfverhus har afslutat en speceialdebatt ang. den irländska kyrkobillen. Billen skall ännu ha en tredje och eista läsning att genomgå. Med 160 röster mot 90 antog huset ett ändringsförslag i billen, gående derpå ut, att öfverskottet af kyrkoinkomsterna skall ställas till parlamentets framtida förfozande, i stället för att användas till välgörande ändamål. Spaniens ministeriela kris anses slutad.