Göteborgsposten – 8 juli 1869, sida 2

rån Utlandet, Äfven vår tid saknar ej sin Cincinnatus, om han än icke kan finnas för närvarande i det gamla Thule, der man dock skulle kunna ha behof af en dylik karakter, för hvilken en civillista ej har större värde, än att han med ett leende, som onekligen måste taga sig bra ut i folkets ögon, korsar öfver nollorna på densamma och artigt lemnar densamma tillbaka. Från Spanien skrifves neml., att marskalk Serrano, som nyligen utnämnts till Spaniens regent och i denna sin egenskap sorärats en ganska vacker civillista, helt enkelt — afstått från densamma. Man kan äfven på tronens trappsteg ha lyckliga idcer. Skada att de alltför otta flykta bort på sjelfva tronen. Den hederlige regenten-marskalken har förklarat, att han nöjer sig med sin marskalklön, hvilken i Spanien uppgår till 2,000 fres i månaden. Denna oegennytta träder desto vackrare fram, som marskalkens egen förmögenhet är By nnerligen anspråkslös. Ett sådant exempel måste komma att inverka godt på ett folk och ett land, som konungadömet så länge arbetat på att korrumpera. Eget nog för en spanjor, har Serrano förklarat sig ej vilja mottaga benämningen Höghet annorledes, än i officiella och offentliga skrifvelser. Ingen civillista, ingen höghetstitel! Isanniog, det låter som en bit ur en roman, uppläst i vår penningfikna och titellystna tid. Bredvid detta förståndiga handlingssätt tager sig följande furstenyck besynnerligt ut. Det ekumeniska mötet i Rom tyckes neml. hindra kejsar Alexander af Ryssland trån att sofva i ro. Jag vill, äfven jag, ha mitt ekumeniska möte! sade han, och har nu för slutet af året sammankallat arkimandriter och metropolitaner, patriarker och erkebiskopar till