Göteborgsposten – 8 juli 1869, sida 2

tillvaro. Den aflidne var allmant ansedd såsom en hedersman i detta ords vackraste bemärkelse. Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Undersökning hölls i går i poliskammaren angäende orsaken till den eldsvåda, som i forgar kl. 5 på morgonen utbröt i huset n:o 43 Drottninggatan, i den der befintliga Sjöbergska enusfabriken Egaren af huset, hr H. J. Mattsson, hördes först och uppgaf att, såsom vi förut nämnt, de trenne hus som hörde till tomten voro branasorsäkrade i Skandia för 20,000 rdr. Dessutom uppgaf br Mattsson, som var delegare i Sjöbergs enusoch tobaksfabr.k, att denna jemte varulager var försäkrad i bolaget Royal för 27,000 rar. Hr Mattsson jemte sin son hr Julius Mattsson hade hos magistraten anmält aLrt de d. 1 d:s uttradt ur bolaget, ehuru de icke med detta ännu träffat någon uppgörelse angående vilkoren för utträdandet, hvadan de således ännu voro delegare i lager och maskinerier m. m. I Måndags afton straxt före kl. 8 bade hr Mattsson varit uppe på sabrikens kontor för att afhemta hr O. T. Bolin, med hvilken ban sedermera utrest till Gamlestaden. Han bade då som hastigast tittat in gevom dörren till magasinet, men ej märkt någon rök. Hade hört att det talades om att eld uppstått i tobaken, medan denna formaldes, tillföljo af aw någon spik kommit in mellan qvarnstenarne. Hr Julius Mattsson bade ej fått veta om eldsvådan förrän kl. 3 9 på morgonen. Instämde i fadrens uppgifter angående försäkringsbeloppen och tillade att af ofvannämnda summa, 27,000 rdr, 5,000 voro tagna för bolaget Mattisson Braunes räkning såsom assurans på ett denna firma enskild tillhörande varulager, hvilket varit förvaradt på en vind. Af detta lager fanns emellertid blott obetydligt qvar, något sjoskadadt gammalt kaffe och en del tomsäckar. Ersättningsanspråken i detta afseende komma derföre, hvad denna post beträffade, a:t blifva ganska obetydliga. Hr H. J. Mattsson ansåg att skadan kunde komma att uppskattas till ett par tusen rdr. Hr O. I. Bolin bade kl. 11 på Måndags förmiddagen blilvit underrättad om att en i tobaken inkowmen spik antändt densamma då den gick genom qvarnen. Detia var ej någon ovanlighet, enär sådan! ibland kunde hända ivå dagar å rad. Då den finmalua tobaken sedermera kommer i sikten släckes den med vatten, hvarefter all eldtara alltid är ölverstånden. Samma försigtighetsmått hade helt visst ä!ven denna gång blifvit användt, men troligen hade någon eld blifvit qvar i snuset utan att upptäckas. Deua vore emellertid märkvärdigt, ty då malningen fortfor vill kl. 3 2 och beredningen af tobaken 101 oerigt forifor ända till kl. 18 på aftonen borde de i summa rum alltjemt sig uppehållande eller passerande arbetarne ha märkt röken. — Nyckeln till maskinrummet lemnas alltid i boden, och dörren från qvarnen till magasinet låses från magasinsidan med en nyckel, som brukar lemnas qvarsittande i uörren. Från såväl kontoret som boden kan man komma uti magasinet. Hr Bolin bade tillsagt att elden under angpannan skulle hållas vid lif älven under natten, för snusens svettning och tvbakens torkande, men nagon eldsvåda kunde dock ej derigenom ha uppkommit, då dels helt obetydligt stenkol för detta ändamål på aftnarne kastades under pannan och dels luckan för ugnen alltid var tillstängd samt dessutom maskinrummet var försedt med stengolf. Hr J. F. Sjöberg nämnde att malningen börjat efter kl. 7 på morgonen. Vid elfvatiden hade ela uppkommit i den tobak som gick genom qvarnen ulstolje af en i tobaken inkommen spik. Denna eld, som ofta uppkommer, släckes genast i lådorna, svw upptager snusen, så mycket mera, som denoa eljest ar den starka röken blir skämd. Det syntes omöjligt att eld skulle kunnat finnas qvar i snusen, ty då skulle denna ha upptäckts mellan kl. 11 och 3 2, da malningen upphörde. Uader den långa tid som hr djöberg sysselsatt sig med snusfabrikation bade det aldrig bandt att dylik i snus uppkommen eld hållit sig qvar. KL 13 på eftermiddagen började det malnas beredning i den derför afsedda maskinon. Blott det finare snuset låg qvar i lådan under sikten, men om eld funnits i detsamma, borde folket ha kännt röken. Kunde emellertid ej törklara huru elden upokommit, ifall det ej skett derigenom att eld legat qvar i finsiktslådan. Maskinisten Joh. Andersson trodde ej att eld kunde ha legat qvar bland snuset efter autäåndningen ba förmiddagen, enär antånd snus brukar osa starkt. Han hade ej etter kl. !(;7 kastat kol under ängpannan. Fabriksarbetarno Lars Andersson och Carl Andersson antogo att elden uppkommit från den på förmiddagen antända tobaken, men hade ej på hela dagen känt någon rök och ej heller då de på aftonen 107e aflägsnandet luktade i tobakskistan för att försåkra sig om att ingen eld fanns qvar der. Den sistnämnde, som länge varit med på labriken, förklarade att det aldrig förr hänat att eld brukat ligga qvar i den malna tobaken. I fiasiktskistan torde ha legat qvar omkring 150 Ce. malen tobak. Kusken Andreas Johansson och dennes hustru Charlotta, som bodde i gården, berättade att den förre kommit hem från Gamlestaden omkr. kl. 111 på aftonen. Iugenting ovanligt märktes då. A. Johansson hade varit vaken kort före kl. 4 och sett ut men icke heller då märkt något. Senare hade huswun blifvit väckt genom ett häftigt sprakande och fått se röken genom sfoustret. Elden slog då ut genom snusqvarnesoastret upp emot andra våningen. — De fingo sina saker bergade. Charlotta Johansson hade, sasom vanligt, på altonen förut mottagit nycklarne till boden och kont:ret. Porten låstes efter A. Johanssons hemkomst. Undersökningen uppsköts till nästa Tisdag. h. om B((—2 4 9