Göteborgsposten – 7 juli 1869, sida 2

j al OCH OluUfTLAU den med ungdomens hanio— — ——— — Tiderna vore emellertid förändrade och nutirelse; nu borde andra träda fram för att fullständiggöra idten och bringa den ut bland folken, hvartill äfven folkhögskolorna bidroge. Detta tredje möte var ett gynnsamt förebud för den nordiska enhetstanken, för hvilken talaren utbringade ett lefve, som besvarades med dånande hurrarop. — Sedan en sång blitvit alsjungen, fick amtmannen, gretve Schulin ordet och utbringade ett lefve för konungen och kungahuset. Den nordiska enhetstanken var fullt ut lika loyal som någon annan tanke. En hvar förstångig skandinav önskade icke ett Skandinavien å la Margaretha eller å la Bismarck, utan ett norden, i hvilket de trenne folken kunde bevarasin sjelfständighet och slöte sig tillsammans, då de hotades med att öfverväldigas utifrån. Om tå dagar eger ett pactum rum mellan de tvenne nordiska furstehusen, till hvilket han lyckönskade folken, och han ville sluta med ett lelve for de båda kungarne och kungahusen. En sång sjöngs efter detta föredrag, hvarefter d:r Bergman från Winslöf (Skåne) fick ordet för att utbringa ett lefve tör den skandinaviska tanken, hvilket han var viss på skulle ljuda anda till Berlin. Rådman Falkman trån Malmö erinrade om den tid då våra förläder, i stället för att samlas i endrägt, kilvades och voro oeniga. den hade fått bättre förstånd. Ian vände sig derefter till det gamla danska landet Slesvig. Det var barnet som blifvit röfvadt från modren; han hoppades emellertid att den dag skulle komma då rätt stod öfver våld, en dag då rätt skulle blifva rätt. IIan bad de församlade utbringa ett kraftigt lefve för Slesvig, och för att dess söner och döttrar måtte blifva återförenade med deras moder. Ett niofaldigt hurra besvarade denna uppmaning. Redaktör IWillemoes från Flensborg hoppades att den helsning han ville bringa, en helsning från sönderjyderne, skulle nå lika långt som den nordiska tanken, så långt som vi önskade den nordiska gränsen satt. En belsning från Flensborg! Nordslesvigarne klaga icke ö!ver makten, men hvarje dag, hvarje timma längta de efter att bringas tillbaka till Danmark. Slesvigarne vore lika goda skandinaver som deras bröder, men det var en sak som låg dem närmare, nemligen att först vända tillbaka till deras trängre fädernesland. Då man mägade sydslesvigaren om han ville mot södern eller norden, skulle det rätta svaret icke uteblifva. — Redaktör Zönestad framställde en praktisk fråga, nemligen om de olika mynt, mått, mål och vigtsystemen i de tre rikena och slutade med att utbringa ett lefve för sann bildning och upplysning ide tre nordiska rikena. Sedan talaren under stort bifall lemnat talarstolen, utbragte skolläraren Pehrson från Skåne ett lefve för den nordiske arbetaren, hvarefter skolläraren Kraiberg erinrade om de tre betydelsefulla mötena, neml. d. 4 Juli 1844 på Skamlingsbanken, i fjor d. 4 Juli i Aarhus och slutligen mötet d. 4 Juli iår. Redaktör Petersen trån Trondhjem bragte en helsning från Norge. D:r Losenberg påminde om nödvändigheten af att arbeta sör en krigisk folkanda, hvartill han bl. a ansåg skytteföreningarne som ett verksamt medelPastor VIostrup fick derefter ordet och i ett förträffligt töredrag sökte han att påvisa att det icke fanns någon bättre bärare af den nordiska iden än qvinnan och framhöll att dessa möten först blefvo riktiga folkmöten då qvinnan vore med. Bonden Lars Larsen från Weiby utbragte ett lefve för de skalder som fodt den nordiska idceen. Sedan bokbindaren Nilsson trån Lund hallit ett val fick Peder Skau (en broder till den bekante slesvigaren Laurids Skau) ordet. Han menade att söderjydarne måste draga sitt lass tills de stora makterna drabbade tilsammans. Men de män som arbetat tör modersmålet hade icke arbetat förgätves. IIan utbragte derefter ett hurra tör ett lefvande Dannevirke. Omätligt bitalljubel följde detta föredrag och talaren måste på nytt taga ordet. — Sedan icke mindre än 15 tal blitvit hållna slutade dirigenten denna del at festen kl. 5, och deltagarne skiljde sig nu at för att under sång och dans tillbringa resten af eftermiddagen på detta romantiskt sköna ställe. Kl. mellan 8—9 på aftonen atervände deltagarne med flera extratäg till Köpenhamn, under vågen helsade med hurrarop al den vid de olika stationerna och vägötvergångarne församlade folkmängden. De svenska gästerna afreste senare på attonen med Oresundsangarne ull dina resp. destinatonsorter på svenska kusten. i I i i i i i i I i (applöpningarne i Slagelse. Danska KAPpslöl Å tidningarne innehalla nu vidlytuga beskrifninU . sar på dessa kapplopningar, hvilka egde rum Sstl. Lördag och gynnades at den praktigaste väderlek samt voro besökta al tusentals åskådare, hufvudseokligen trån Nöpenhamn. Den bevistades af kronprins Frederik och prins Hans med svit. i andra löpningen tållade ätven tvenne svenskar: löjtn. vid husär-reg:tet . Onunr Carl XV? L. von Miählentels och