Göteborgsposten – 6 juli 1869, sida 2

Fem minuter derefter kom soldaten tillbeka medsörande biljetten ... I moriginalen hade hertig de Sslirmense skrifvit, att min skulle ställa till Chupins förfogande en underofficer och åtta man, valda bland Montaignaes jägare, på hvilka man var säker och som ej misstänktes för att likt den öfriga garnisonen ha önskat framgang åt upproret... Den gamle tjutskytten hade begirt en kavallerihäst och man gaf honom en... Han satte sig med nervös häftighet upp i sadeln och red af i galopp, som en ryttare hvilken vet sin lycka bero af sin hästs snabbhet... Af denna biljett härledde sig hertig de Sairmeuses triumferande min, då han häftigt inträdde i salongen hvarest Marianne och Martial redan underhandlade om baron dlEscorvols flykt. Det var tillfölje af detta bref som han på tröskeln utropade: — På min ära! ... man måste medgifva att dender Chupin är en ojemförlig spärhund . . . Tack vare honom... I det ögonblicket hade han fått se fröken Lacheneur och tvärtystnat ... Olyckligtris egde hvarken Nartial eller Marianne i detta ögonblick nog snabb uppfattning för att gifva akt på hertigens ord och det tvära afbrottet. Ifall han blifvit tillfrågad, skulle hertig de Sairmeuse kanhända låtit sanningen komma i dagen och Lacheneur då möjligtvis blifvit räddad. Men det finnes olyckliga som tyckas förföljda af ett olyckligt öde som de ej kunna undvika ...