Göteborgsposten – 6 juli 1869, sida 1

Efter några ögonblick sågs den ena af skuggorna sakta glida ned utefter klippan... Det kunde ej vara någon annan än herr dEscorval... Hänförd af lycka, gick hang hustru fram med öppna armar för att mottaga honom ... Olyckliga!... Ett rysligt anskri afbröt nattens tystnad ... Herr dEscorval föll från en höjd af femtio fot... Tåget hade gått af... Hade det gått af på ett naturligt sätt? ... Maurice, som undersökt ändan deraf, utfor i rysliga I förbannelser öfver att de voro förrådda, att man ställt så till att man endast skulle öfverlemna ett lik åt dem... med ett ord att repet blifvit afskuret. chuj in kunde hvarken sofva eller dricka alltifrån den solpekliga morgon då han på Montaignacs husknutar läste hertig de Sairmeuses plakst, som utlofvade en gratifikation af 20,000 francs åt den som ötverlemnade Lachencur, död eller lefvande. Denna förhatliga uppmaning var just afsedd för sådana själar som Chupins. Maurice och abbe Midon, som varseblifvit den gamle tjufskytten i extas framför ett sådant plakat, hade blott alltför tydligt läst hans önskningar och förhoppningar i I hans ögon. — Jag skall upptäcka Lacheneur, yttrade han för sig sjelf, om han också vore hundra fot under jorden, jag skall öfverlemna honom och erhålla belöningen.