Göteborgsposten – 6 juli 1869, sida 1

Allt hvad man i Montaignac visste var att herr Lacheneurs häst blifvit dödad vid Croix dArcy, man hade igenkänt honom der han låg utsträckt på vägen. Men man visste ej om herr Lacheneur blifvit sårad eller om han frisk och oskadd dragit sig ur tumultet. Hade han lyckats uppnå gränsen? ... Hade han begärt en tillflyktsort hos någon jordbrukare bland hans bekanta? Enligt Chupins åsigt borde han vara sårad och dold i grannskapet. Det var derföre som han befallde sina söner börja efterspaningarne ... Men efter tjugofyra timmars sökande borde de båda sönerna ej vara längre hunna än i första minuten, ty de återkommo ej, läto ej höra af sig! Hade då ingen sett flyktingen ... celler fanns det ej några andra än hans vänner och anhängare på landet? . . Chupin förtviflade då han, samma dag som domen öfver de upproriska fälldes och sedan han lemnat citadellet efter att ha afgifvit sitt vittnesmål, vid inträdet i ett värdshus hörde Lacheneurs namn helt sakta uttalas nära honom. Två bönder höllo på att tömma en butelj, och den ene af dem, som hunnit en temligen framskriden ålder berättade att han kommit till Montaignac för att meddela fröken Lacheneur nyheter från sin far. Han omtalade huru hans måg mött chefen för upproret i bergen, som skilja Montaignacs och Savoyens arrondissementer. Han angaf sjelfva platsen för sammanträffandet; det skedde i trakten af Saint-Pavin-des-Grottes, en liten by med några få innevånare, j