Göteborgsposten – 6 juli 1869, sida 1

—————.——— ——kW— —76 — Denna ide tog en sådan makt med honom, att hans utscende efter två dagar syntes förändradt. Det nedriga i brottet, epiteten förrädare och usling som skulle läggas till hans namn, skammen som skulle drabba honom och hans familj kommo honom ej att tveka ett enda ögonblick. Han såg ej, han kunde ej se mera än en enda sak: belöningen, blodspriset ... — Tjugotusen francs, upprepade han, tjugo säckar med hundra pistoler i hvurje, ur hvilka jag kan ösa! IIvilka njutningar väntade hun sig ej af en sådan belöning. Den var stor nog för att han skulle kunna tillbringa hela sitt lif i lättja, vid dryckesborden i värdshusen, framför korten eller kring biljarderna ... Men för att finna Lacheneur var det olyckligtvis nödvändigt att söka honom, och Chupin som borde vittna inför militärkommissionen hade af herr de Sairmeuse erhållit befallning att ej aflägsna sig från staden. Men om den gamle tjufskytten var dömd till overksamhet, så kunde deremot hans söner, som voro fria, handla; de hade ej mera ömtåliga samveten än han sjelf. Han skickade dem derföre att söka i Sairmeuse; de skyndade dit redan samma dag. Om någon borde lyckas var det med all säkerhet de. Under de minga år som de fått lefva på stöld, tjufskytte och olofligt fiske, hade de haft tillfälle att grundligt lära känna trakten, och det fanns ej en ihålig trädstam, en klippfördjupning som de ej kände. De hade visserligen ingen ledning, ej ens en obestämd,