Göteborgsposten – 5 juli 1869, sida 2

nade den gamle soldaten fönstret och gjorde ett tecken åt honom att hvila sig. Sjelf torkade han med rockärmen sin svettdrypande panna och rätade ut den af arbetet domnade armen, för att återställa blodomloppet... — Halfva arbetet är gjordt, yttrade han helt sakta. Första gallerraden är affilud ... — Ah! huru skall jag någonsin kunna bevisa er min tacksamhet! ... mamlade baronen. — Prat! afbröt Bavois. Sedan jag flytt med er skall jag bli dömd till döden och har ingen tillflyktsort, ty regimentet, ser ni, är all den familj jag har... Nåväl! ... ni skall ge mig en plats hos er, hurudan som helst, och jag skull bli helt belåten! ... Då han yttrat detta, tog han sig en dugtig klunk bränvin och började arbetet med ny ifver ... Redan hade korporalen nästan affilat ett af andra radens galler, då han blef afbruten af herr dEScorval, som utan att afbryta sin högljudda läsning närmat sig honom och drog honom i rockskörtet. Hastigt vände han sig om. — Hvad är det?... — Jag har hört ett besynnerligt buller. — Hvar? — I rummet här bredvid; hvar äro tågen? Den värde korporalen lät höra en mustig svordom. — Vill man då bedraga oss!... utbrast han. Jag spelar om mitt lif och man har lofvat mig fritt spell... Han lutade örat intill springan och lyssnade... Iugenting hördes, ej en enda rörelse. j ;