Göteborgsposten – 3 juli 1869, sida 2

rf, J icke för tillfället, men en del kläder och husgerå ett sunnos likväl der förvarade. Den 28 sistl. Juni p morgonen observerade en på ett) fält i närheten a INe I Krokslätt befintlig arbetare, att tvenoe personer, e PP man och en qvinna, befunno sig i en alltför miss 1es tånkt närhet af åbyggnaderna på nämnde egendom an hvilka han vigste vara obebodda. Som för öfrig Jet dessa personer icke syntes vara rätt renhåriga? bet I gaf han sig emot dem, hvilket hade till följd att de etI började springa allt bvad tygen höllo. Qvinnan vat Idt miudro sforfaren i snabblöpningskonsten än karlen, och den sorgliga följden af denna brist i hennes upp2 fostran blet att hon fasttogs af den henne eftersatn I tande arbetaren. Karlen åter lyckades komma undan, en f tack vare sina öfvade ben. Qvinnan blef förd inför ör Goöteborgspolisen, hvarest hon uppgaf sig heta Anna tt Maria Andersdotter Hall, tilläggande att hon jemte sia broder Erik Hull under sommaren födt sig 5e I med att tigga på landsbygden. Då hon antastades innehade hon en del från Krokslätt stulna saker, hvilka hon dock sökte kasta ifrån sig. Hr Reuterselat blef naturligtvis underrättad om den fångst som natten förut blitvit gjord hos honom. Som han af den mängd artiklar, på hvilka han blifvit bestulen, drog den slutsatsen, att flera personer brukat gå och stjäla på Krokslätt, beslöt han at: vaka der påföljande natt. Inkrupen i en vrå räknade hr Reuterfeldt de långsamt försvinnande midsommarnatistimmarne. Spöktiden var förbi, och blott en och annan för eremithil vurmande råtta bade otörtastillheten. Morgouroduaden spred sig öfver lästet, men inet ljud annat än af oskyldiga återvaknande hördes. Hr Reuterlelut började känna sig ruskig. Att vaka en natt går väl an, men att vaka förgälves, duet är ej bland de angenamaste företagen inom den menskliga verksamhetssseron. Men en energisk man olverger ej sin föresateg, och så satt hr Renterfeldt ånnu kl. fyra på morgonen i sitt bakhåll. Plotsligt slingar en fönsterruta. Hr Reuteifeldt swyger sig fram och ser en karl som kryper in i huset genom ett gafvelfönster. Hr R. hade hatt god tid att uppgöra sin fälttågsplan för den händelse att fienden skulle visa oig, och han följde nu denna plan till bunkt och pricka. Tjufven fick gå in i husot. Hr kRouterfelat a sin sida smög sig ut. När skurken bade slutat sin inventering och belåten öfver den lyckado expeditionen åter begaf sig ut, då störtade hr R öfver honom likt en lavin öfver en fredlig alpvandrare, och i nästa ögonblick låg karlen omkull med hr Reuterfeldts knä på sin strupe. Sedan hr Reuterseldt känt elter i tjufvons fickor att han icke hade vägon knif, befallde han honom att stiga upp, förde honom inre vägen till det sönderslagna fönstret, tog detta af dess krokar, hängde detsamma kring tjufvens hals, skar sig en bastant käpp och tågade så af med den fångade banditen framför sig in till stadens polisvakt. Karlen uppgaf sig der vara arbetskarlen Johannes Svensson fråu Molaual. Utom hr Reuterseldat hade äfven enkan Josefina Bengtsson vid ungefär samma tid blifvit genom inbrott bestulen på diverse klädespersedlar, af hvilka fåglar 1 Maria Hall innehade ett lifstycke. i Vid med Anna Hull anstäldt förhör berättade ) hon att hon, som jemte sin broder gått omkring och ÅUt tigg., likväl någon dag mot slutet af forliden månad c blifvit skiljd från brodren. Då bon sedermera tråsb lade denne, innehade han ätskilliga eaker, hvilka han lemnade systern och eom sedermera befunnits tillhöra hr Reuterfeldi. Derefter hade han d. 26 Juni ingått a hes enkan Bengtsson och hos henne begått vyssI n namnda stöld. Slutligen begafvo de sig i Måndags 8 till Krokslätt, hvarest Erik Hall uppbröt ett gafvelq sönster. Genom detta kröp han in och öppnade der!! es:er dörren för systern, som, medan han stod utan-d för och vaktade, gick in och stal de saker, som hon I n vid anhallandet innehade. v. Johannes Svensson å sin sida berättade, att han a I dan d. 22 Juni begått inbrott på Krokslätt och der2 vid stulit kläder samt diverse andra saker. Han ukände ej det ringaste till syskonen Hall eller att de at upptäckt samma guldgrufva som han sjelf. Denna at guldgrafva var emellertid för präktig art lörsummas och så begal ban sig i Mandags dit, men observerade utt folk var i rörelse i huset, hvilken iakttagelse ch skrämde bort honom. Det kostliga härvidlag var att te hvad han trodde vara personer som hörde till huset be var inga audra än de båda tjufvarne Erik och Maria sti Hall. Då han sedermera återvände på morgonen den I 29 fann han lugn råda i buset, men detta lugn var, ed så som vi ofvan visat, bedrägligt, ty det var nu han öIl. rakade ut för hr Reuterfeldt. ha Erik Hall, hvilken undkommit då systern greps, at blef sedermera sorgälves efterspanad af polisen tills 1 går, då äfven han. greps. Han nekar emellertid Al ännu till allt medvetande om de begångna stölderna. sk — Ett rörande återseende egde för några dagar gr sedan rum härstädes, Trenne personer hade för tylI Ro leri blifvit upptagna på olika ställen och tider. Samtär liga hade fått nauberberge i finkan. De släpptes på Ga morgonen ut för att lå tvätta och snygga upp sig litet efter den säkerligen mindre angenäma natten. UIS Sedan tvagningsproceduren törsiggått, började de litet till sdårmare betrakta hvarandra. På en gang hörde man I af rån alla we ett utrop al ofverraskning. stå — Är du här Ludvig! ljöd det trån den ene. un — Och du August! utbrast den audre. — Johan med! förklarade slegmatiskt den tredje, lik om var gruppeus filosof och icke syntes just lörunmy ra Big öfver det besynnerliga sammanträffandet. rad Ty denna sammanstötning var verkligen lika beynnerlig som obehaglig. Det var tre bröder, som dagen förut vandrat från hyl it hem nägonstädes på Inland och anländt hit. Sälag om det brukar gå till i de österländska sagorna hade Pic tre biöderna skiljt sig åt; men i stället för att, är som i dessa sagor ätven brukar inträffa, gå mot I lika mål, hade dessa trenne bröder på kongl. svenskt ondmaner på olika vägar alla tre vandrat rakt mot hof nkan, och stodo der nu skamflata i morgonstunden. met Resultatet blel naturligtvis för dem alla tre aderJun iningar på kassorna. red Från Stockholm. Gre Obotlig vanart. Uuder loppet af förlidet år kejs ef en ung betjentpojke vid namu Axel Falk, hvilvisa in hade anställning hos en högre tjensteman, ställd lotv ider tilltal för det ban på mångahanda sätt bestu2 denne sin husbonde. Detta skedde dock först el-På upprepade varningar och sedan Falk visat sig man illgänglig för alla nåd och förmaninsar. Han fick I lung