Göteborgsposten – 3 juli 1869, sida 2

blåsa flöjt och fortsatt dermed utan uppehåll tills kl. 6. Värdinnan påstod att hon under dessa ledsamma omständigheter hade rätt att Jåta vräka hyresgästen. Denne å sin sida påstod, att han hade rätt att bo der sina 3 månader och blåsa flöjt så ofta han ville. Utan tvifvel har ni rätt dertill-, svarade domaren, Em en tycker ni väl min herre att det skulle vara att handla som artig man ifall ni på en dames bekostnad alltför mycket begagnade er af edra privilegier 25 Med orden tcartig man och dame4 kan man linda 3o fransman kring sitt lillfinger. Flöjtisten började i stamma, och från det bgonblicket var det icke svårt att förmå honom till en öfverenskommelse, hvars vilkor voro att kontraktet skulle annulleras d lamiahle, i: men att hyresgästen skulle få bo qvar ti!ls han hunI nit skaffa sig andra rum, valforstaendes med vilkor i att han skulle upphöra att blåsa flöj. Då fredsdomaren på detta sätt uppgjorde den hila tvisten, hvilken säkerligen icke skulle ha blifvit uppgjord af de tvstande sjelfva, lät han sig angeläget vara att framställa såsom en hedersla?k, att då en person är behäftad med manien att blåsa flöjt bör han icke hyra rum utan att låta hyresvärden få kännedom om hans svaghet. Sedan detta blifvit sagdt, slog han mod pennan i bläckhornet och uppropade ett nytt mål. Ett tjog andra mål uppgjordes under de följande tvenne timmarne, och bland andra Alphonses hvars ami Jules åludes att betala 10 francs i tvenne veckoinbetalningar, för att läka sin väns öga. I alla sallen sökte domaren att göra sitt bästa att förlika do tvistande, och då han deruti misslyckades voro alltid bans utslag bederliga och rättvisa. Några af de förekommande målen gällde stora penningesummor; andra åter voro obetydliga såsom de om hvilka ofvan berättats. Af hvad som sagts finner man att fredsdomareinstitutionen i Frankrike mästo verka ganska fördelaktigt. Felet är dock med densamma, att den afvänjer folket från att tänka sjelfva och kommer dem att i allt lita på administrationen. Ett annat fel är att den isynnerhet i småstäder är ott blott alltför lydigt redskap under regeriogen i politiska saker.