Göteborgsposten – 3 juli 1869, sida 2

2 VEN UCL VAT sredsdomarelnstitutione r då ben foresalte sig att den äfven skulle införas i Ry söka land. Huruvida densamma skulle komma att ver nimPå samma sätt som den gör i Paris och Frankril är väl temligen Ovisst, men säkert är att den i si en nämnde land verkar mycket godt, afven om medalj Omja i detta såsom i alla andra fall bar en baksida. ens För att nu tala om mr Robin, fredsdomaren llas värt arrondissement, hade jag ofta sett denne lil oliwan belåten strutta ut från mairiet efter slutadt a olibete för dagen, d. v. s. omkr. kl. 5 e. m., och rik ffar, siaa steg mot sitt vanliga kase, hvarest ban såso sina en äkta fransman tillbragte en timma vid en chop iskt öh ett parti domino och en aftontidning. Jag hac ofta beundrat det sluga uttrycket i hans ansigte, har guldbågade glasögons glans, den precisa läggninge af hans gråa bår och den nätta prydligheten i han svarta kläder. Hans ansigte var slätrakadt och omgas blott af ett par smala polisonger; han bar hederåle gionens röda band i knapphålet och han förtärde c absint, — tre saker hvilka genast stämplade honom så Nas som en homme serieux och kommo uppassarne at är med vördnad tala till honom. Jag skulle dock kun roPat få lefva många dagar af mitt lif utan att lär: känna hvem han var, om jag icke af en märkvärdig Intillfällighet blifvit bragt i nara beröring med honom ck I Min portvaktare, Alphonse, som bär upp mina brej na, till mig, visade sig en morgon bärande iydliga spår att al en personlig strid. Hans venstra Öga var svartblått och platsen, der hans näsa skulle sutit, var uppm, tiagen af en svallen massa, hvilken, såsom Victor itHugo skulle säga, bar utseendet af ingenting menskn-ligi. Alphonse var en gammal soldat och eynnerligt a-noga Om sitt utseende. Hvad är detta ? frågade 2 jag, ni har väl ej gilvit er i något af deder valtuSå multerna ?4 Alphonse gick fram till spegela, betraket tade sig dystert deri både till face och profil, och ra Svarade derefter med högtidligt lugn: Det är min , vän Jules som har gjort mig det här; men han skall få betaldt längre Ttam-. AIIvad var det frågan n. om? fortfor Jug. Foresull er-, utropade Alpbonse 1gestikulerande, vigår afton går jag till min vän 1Jules, för att tala om dehär valen. Så säger a Jag: Det är M. Devinck, chokoladhapdlaren, som är ö kejsareos kandidat i detta distrikt. Det är en gammal tt toldals skyldighet att lyda sin chefs order och derför Ö röstar jag pa M. Devinck. Nej, såger Jules, som Il också är en gammal soldat, Jag tycker icke om chokolad. Jag skall rösta på kejsaren. Meu, förklarade jag, det är alldeles samma sak. Kejsaren kan icke sjelf vara deputerad, och derför uppställer han M. Devinck; om du röstar för M. Devinck, så röstar du för kejsaren Jag säger dig, att jag icke tycker om chokosau, utropar Jules; um det vore en kaffehandlare, skulle jag ingenting säga derom, men chokolad tal jag icke, och derföre röstar jag på kejsarea. Då kasseras din röst, säger jag. Den skal! väl så f—n heller, utropar Jules och springer upp, min röst ar lika god som din, och piff paff! innan Jag hann yttra ett ord, gaf han mig ett slag på ögat, ett slag på nosen och en spark bakifrån, så att jag for ut genom dörren och rullade utför trappornoa. Mais, cost Ezgal, utbröt Alphonse, som åter blef het vid tankeo på den oförrätt han lidit, jag lät i morse instämma Alphonse iufor sredsdomaren, och ni skall se, att han får betala mig detta-. -Jag villga med er, sade jag, or att se lagen utgjuta sin vredes skalar ölver den vildsinte Jules. ; Men säg mig, huru erhöll ni stämningen och hvad kostade äen ?eDen kostade 50 centimer (35 öre) och är lätt att få. Allt hvad man har utt göra är att uppgifva sitt klagomål. Om Jules blir dömd, är det han som får betala de 10 sou-en. 4Ja, men om han icke inställer sig Pt Ah! utropade Alphonse, da utfärdar maitre Robin en ny kallkelse, hvilken kostar 2 francs, och denna sar Jules betala, antingen han är skyldig eller icke. Om han fortfarande vägrar att komma, begifver sig domaren till honom och nu får Jules betala ytterligare 20 francs. Denoa gång kan han ej slippa undan. Domaren uppmanar honom att försvara sig. Om domen blir emot honom, får han viss tid på sig att betala på och om han vid slutet af denna tid ej kan betala utmäter man hans egendom och försäljer den f(å oifentlig auktion-. DÅ är således troligt, att Jules skall iafinna sig, anmärkte jag. Lita på det, mumlade Alphonse och gick derpå ut att göra sin toalett. Vårt mairie är en af dessa nya monumentala byggnader, för hvilka vigha att tacka M. IIauS-manns frikostighet. Trapporna inuti buset äro stora som i ett pala:s, så att ehuru alltid en stor menniskohop belägrar la justice do paix, så kunde likväl Alphonse och jag komma fram till dörren, utan att bli knuffade. Den oundviklige garde de Paris med schakå, korsgehäng och svärd vaktade ingången till helgedomen, så at icke rummet skulle bli öfverfullt, Då Alphonse var en apellant fick han omedelbarligen tilliräde genom en lien dörr, som var stängd för allmånheten. Utan att ega rätt dertill följde jag efter honom. Om någon orättvisa har blifvit begången i Frankrike (och förutsatt naturligtvis att ingen politik är inblandad i affären) äro utsigterna onekligen tio mot en alt sredsdomaren afhjelper den, och detta utan kostnader, uppskof eller obehag, På det bästa, forständigaste och minst ceremoniosa sätt i verlden. Det rum in i hvilket jag följde Alphonse var genom ett skrank deladr i tvenne clika delar, den Större för publiken, dea mind:e för parterna På en on nkring en fot hög estrad stod en länstol och ett bort, I midten af den plats som var besämd för Parterna fanns ett stort bord, betäckt med alla möjliga föremål, som hörde till de tvister, hvilka skulle uppgöras. Vid detta bord satt en herre och skref; det var notarien (greffier). Stolen på upphöjningen tillhörde fredsdomaren och var upptagen at min lille vän med guldglasögonen, gåsten jå cask X. Vid första anblicken skulle rummet kunnat tagas för en vanlig fransk domstol, men vid en andra blick kunds man lätt finna skilnaden: der fanns ingeu plats lör kejserlige prokuratorn eller advokaterna. Hvar och en måste tala för sig sjelf inför fredsdomaren och käranden samt svaronden måste båda yttra sig. Domaren görsitt bästa för att få reda på sanningen, och för det ändamålet behosvas inga lagkarlar. Det mål som förevar då vi trädde in i salen var ett som hvarje annan än en fransk fredsdoma-e skulle afskrifvit såsom alltför obetydligt. En arbetare hade köpt en pomadburk för ett pris af en franc. Då han kom hem och undersökte hvad han köpt, befanns pomadan vara härsken och oduglig att använda. Ilan vände sig tillsäljaren och begärde att få en annan burk i utbyte. Parsymoren vägrade. Kunden resonnerar, prosterar och pesterar samt stämmer slutligen säljaren. Fredsdomaren uppgör saken på halfannan minut. Hvarför vägrar ni att gifva denne man en annan burk ?4 säger han till pariymoren. Jag vet ej hvarför jag det skulle göra, Svarar den andre; -berru der kommer in och väljer en burk; om den år god, så är det så mycket bättre, är han dålig, är det så mycket värre Det beror på tur, och han får vara beläten Nonsens! utropar domaren, ni har en but k och icke ett lotteri. Då ni tog emot er kunds penningar förband ni er genom en tyst öfverenskommelse att gifva honom god pomada. Ni måste betala pomadan med 1 franc, ersätta mannens förlust i tid med 2 fres och ersätta kallelson med 50 centimer. Gå er väg, Uppropa nästa mål4. Deita nästa mål angick en Unna som på tre månader utbyrt några rum till en 14. ND