Publicistmötets andra dag hade infallit. På upphöjningen i Frimurarelogens pelaresal samlade sig så småningom deltagarne i mötet från när och fjerran och bland dem såg man äfven tvenne från edet glada Kiöbenhavn. Den ene, hvars namn redan länge letvat på svenska folkets läppar, var Erik Bögh, den spirituelle redaktören af Folkets Avis. Af hans yttre menniska ha vi en gång förut tagit oss friheten utkasta en lätt skizz. Den andre, som tagit sin plats vid pelaren till venster om uppgången, var hr Alfred Meyer, Dagstelegrafensredaktionssekreterare, det är uttydt: tidningens vice redaktör. Det var en liten rund gestalt, med mörka, sydländska drag, men med ett uttryck af trygg godmodighet öfver hela gestalten. Icke såg han ut som skulle han kunna fresta en menniska till att ränna en värja i honom eller aflyra ett skarpt skott mot hans trinda jag. Och ändå