Göteborgsposten – 2 juli 1869, sida 2

ha annat att göra än återvända till London. Farväl då med planerna till en förening mellan våra båda tamiljer . . Den sistkomne drog en suck, hvilken efterföljdes af ett sorgset utrop, men den andre fortfor: — Ni sjelf, marquis, skulle utan tvifvel bli komprometterad .. har ni ej varit något slags kammarherre hos Bonaparte under er andra eller tredje hustrus lifstid? An! marquis, huru har en så erfaren, klok och skarpsinnig man som ni kunnat låta lura er af en simpel bonde? ... Herr dEscorval förstod nu allt... Han sof ej; det var marquis de Courtomieu och Martial de Sairmeuse som samtalade i andra rummet ... Den stackars marquis de Courtomieu hade blifvit så grundligt slagen af Martials argumenter, att han ej vidare försökte göra några invänningar. — Hvar är det olycksaliga brefvet?... frågade han suckande. — Marianne har lemnat det till abbå Midon, som uppsökt mig och yttrat: ÅOm ej baronen undkommer, skall detta bref skickas till hertig de Richelieu. Jag har föredragit att baronen får undkomma. Abben har förskaffat sig allt som är nödvändigt för en flykt, han har stämt möte med mig på en afsides belägen plats vid fästningsverken, han har lindat detta täg omkring min kropp och nu ser ni mig här... — Sålunda tror ni att om baronen undkommer, skall man lemna er brefvet? ... — Parbleu! ... — Stackars unge man! ... ni bedrar er. Då baro