Göteborgsposten – 2 juli 1869, sida 2

:. A Från Ilnfvudstaden. I Tisdags efterm. gick af stapeln vid Stora varfvets mekaniska verkstad i Stockholm en nybygd, särdeles vacker jernångbåt om 100 fots längd öfver stäf, 17 fot 6 tum bred samt 6 fot djupgående. Angbåten, som är bestäld af Waxholms ångbåtsbolag, erhöll namnet Fredriksborg, kommer att förses med en 30 hästkrafters propellermaskin enl. Wolffska systemet och är ämnad att underhålla trafiken mellan hufvudstaden och Waxholm i stället för ångbåten Ran, som är försåld till ett bolag i Norrland och skall göra resor på Ängermanelfven. Den nya ångbåten tros redan om 14 dagar kunna intaga sina turer. — I Måndags afton inträffade att, då flera personer voro sysselsatta med stenarbete för sammanbindningsbanans räkning i Ingentingsberget i Solna socken, en kran kullstörtade och nästan krossade en arbetare vid namn Göran, boende vid egendomen Ingenting. Då den olycklige framhjelptes undan kranen, var han afsvimmad, ehuru han genom ändamålsenlig behandling slutligen qvicknade vid. Den skadade affordes till lasarettet. — Om Djurgårdsteatern yttrar Dgl. Alleh. följande: A sagde teater har i denna vecka gifvits den från Södra teatern bekanta pjesen Toaterlif, hvari publiken haft tillfälle att, om ock i en mindre roll, se en af sina favoritskådespelare, nemligen hr Zetterholm, som utfört landsortsaktören Grans roll, hvilken förut inaebades af pjerens författare. Man kan för konstens intresse sannerligen ej annat än beklaga, att en så mångsidig och framstående skådespelare som hr Zetterholm skall af sin egenskap såsom teaterföreståndare och de dermed förenade trägnare göromålen förhindras att oftare än förhållandet varit under de senare åren låta oss njuta af sin talang. Få skådespelare förstå så väl som han att åt hvarje, äfven den obetydligaste roll gifva en fullt utpräglad karakter, en lefvande helgjuten bild. Hans komik är af det godmodiga slaget, fri från hvarje öfverdrift, och försätter alltid åskådaren i en behaglig stämning. Måhända den tid ej är långt borta, då Offenbach, atminstone tills vidare, sjunger på sista versen på Södra teatern och hr Zetterholm upptager en annan repertoir, som kan gifva honom sjelf tillfälle att uppträda i någon af de roller, hvari ban förr så ofta aflockat oss ömsom löjen och ömsom tårar. M — En korresp. från Stockholm till Ostg. Korresp. skrifver följande: På Ulriksdal var särdeles gladt och lifligt så midsommarafton, som midsommardagen. Folkfesten der, som tog sin början föregående dag, fortsattes följande afton, då jag hade nöjet vara en ibland de många åskådarne. I närheten af dansbanan stod majstången, hvars hvita björkstam var omlindad med en grön eklöfsguirland, och i öfrigt behängd med flera kransar i hvilka hvita och röda törnrosor vackert och bjärt bröto af mot löfvens friska grönska. I toppen blänkte en gyllene krona samt svenska och norska flaggorna, 6 till antalet, svajande för vinden. Vid s:tiden börjades den hsliga dansen. Konungen med sin dotter under armen trädde in på dansbanan. Derefter öppnade han dansen med en promenad-polonaise, i hvilken han förde grefvinnan DOtrante. Ea viss jemnlikhet, som för ett halft sekel sedan skulle väckt mycken förvåning, genomgick denna fest. På samma tiljor, der konungen och prinsessan dansade med de personer, som tillhörde deras omgifning, rörde sig ganska ledigt och obesväradt menlemmar af den arbetande klassen uf båda könen, med sina likar. Der fanns ibland andra en smed, som genom sina höga språng och komiska åtbörder väckte mycken munterhet. Drottningen, som skadat sin fot, satt under tiden i öppen vagn. Att döma af ansigtets lifliga rörelse och den leende minen, tycktes hon med särdeles intresse följa solksesten. Konungen var civilt klädd med en rund, mörkbrun hatt. Ingen enda uniform syntes till. Prinsessan bar öfver en blå sidenunderklädning en kjol med mångå sestoner och garneringar, kantade med blått siden, af något hvitt luftigt tyg samt en hvit kofta med svarta muscher; halmhatten var monterad med hvita plymer och under hatten var vid ena sidan fästad en hvit blomsterguirland, som föll ned på den hvita halsen; hela drågten synnerligen smakfall. Mot aftoneu skingrade sig molnen; luften var mild och solbelysningen kastade ett guldskir öfver det vackra landskapet. Ibland de många villor och sommarnöjen, som gruppera sig på kortare och längre afetänd från slottet, tager sig Ornäs isynnerhet fördelaktigt ut genom sitt pitoreska utscende. Denna byggnad, en modell efter Åsin namne i Dalarne intog ett utmärkt rum vid den sista Pariser-expositionen, i den svenska afdelningen. Den är nu, som tidningarne för någon tid sedan gåfvo vid handen, uppställd vid Ulriksdal och lärer konungen köpt den för en summa af 5,000 rdr. Till formen erinrar den om en lada. Den har tvenne skorstenar och ett friskt grönt torftak; trapporna äro utanför huset. Fönstren sitta temligen oregelbundet; ett större, som går upp till taket, lärer vara det enda, som sprider dager i salen. Under sommaren bebos Ornäs af lifmedikus Edholm och man berättar, att när fru Edholm, drott