Göteborgsposten – 2 juli 1869, sida 2

Han sväljde derföre det beska pillrot, och i en ton af nästan faderligt öfverseende yttrade han: — Ni är ung, min bäste Martial... Baron dEscorval låg alltjemt på knä vid viggen med återhållen andedrägt, ansträngande ögon och öron... Under de två minuter som detta samtal räckt hade hans skjorta blifvit våt af ångestsvett. Han var mindre olycklig då han var säker på döden, än nu då han såg en stråle af hopp... — Ni är ej tjugo år, min bäste Martial, fortfor herr de Courtomieu faderligt, ni har er ålders ädelmod ... Fortsätt då ert företag, jag skall ej lägga några hinder i vägen derför, men tänk på att allt kan bli upptäckt och då ... — Lugna er, min herre, afbröt den unge mannen, jag har vidtagit mina åtgärder omsorgsfullt... Har ni mött en enda soldat i korridorerna? Nej. Det är derföre att min far på min begäran sammankallat alla posterna, under förevänning att föreskrifva särskilda försigtighetsmått... Han talar med dem i detta ögonblick. Det är orsaken hvarföre jag kunnat gå hit upp utan att bli bemärkt ... Ingen skall heller få se mig då jag går ut, och hvem skulle väl efter flykten våga misstänka mig?... — Om baronen kommer undan skall det bli efterfrågningar om hvem som hjelpt honom ... Martial skrattade.