Göteborgsposten – 2 juli 1869, sida 1

I des draga in honom i ett äfventyr, vid hvars slut ej räddningen väntade, men der han lemnade om ej sin ära, så åtminstone sitt anseende i sticket. Var det en väns eller fiendes hand som förskalfat honom dessa medel till befrielse ? Chanlouineaus ord och de blickar som åtföljt dem keass honom visserligen i hågen, men de ökade blott hans tvekan. Han stod derföre qvar på samma plats, med af tankesansträngning rynkad banna, vridande och vändande de sina och väl härdade filarne i sina hinder, då ban på golfvet varseblef ett litet hopviket papper, som han dittills ej märkt. Han tog hastigt upp detsamma, vek upp det och läste : i Era vänner vaka öfver er ... Allt är färdigt för er flykt ... Skynda er att affila gallren för ert fönster Maurice och hans mor omfamna er ... IIOPD, mod! Under dessa rader fanns ej någon annan signatur än ett M. : Men baronen behöfde ej se denna initial för att bli lugnad. Han hade kännt igen abbe Midons stil. i — Ahl... han är en verklig vän, mumlade han. Han erinrade sig sin själsångest nyss förut och återtog: . — Det är då derföre hvarken min hustru eller son : kommit att vaka hos mig min sista natt... Och jag som klagade öfver att de öfvergifvit mig! ... Hvad sade jag! ...:i i Jag har varit nära att betvifla — ej deras tillgifvenhet,