Göteborgsposten – 1 juli 1869, sida 2

var förbi, han hade återvuanit sin kallblodighet och kunde tänka lugnt. Det väckte nu hans förvåning, att han saknade nyheter från baronessan dEscorval och Maurice. Hade man kunnat vägra dem tillträde till fängelset? .. Nej, han kunde ej tro det, han kunde ej föreställa sig att det fanns menniskor nog grymma för att hindra en olycklig att trycka till sitt hjerta en hustru och en son innan han dog... Det var sålunda derföre att hvarken hans hustru eller son gjort några försök att komma till honom. Huru kom detta sig?... Det hade helt visst inträffat något! ... Hvad? Hans fantasi uppfann de värsta olyckor... Han föreställde sig sin hustru döende, död kanhända... Han föreställde sig Maurice utom sig af smärta på knä framför sin mors säng... Men de kunde ännu komma... Han rådfrågade sitt ur... Det visade på sju... Men han väntade förgäfves ... Man slog tapto en halstimma senare ... ingen kom!... — Ah! att dö på detta sätt, tänkte den olycklige mannen är att dö dubbelt! ... Han gjorde sig dock i ordning att skrifva, då talrika. bullrande steg genljödo i korridoren... Sporrar klirrede, man hörde ljudet af skildtvakternas bössor då de skyldrade gevär .. (Forts.)