Göteborgsposten – 1 juli 1869, sida 1

Han andades ej lugnt förrän han sett Maurice förd ur salen af abbå Midon och officerarne på half sold ... Han hade förstått att hans son ville öfverlemna sig... Det var således med högburen panna, lugn fattning, klar blick som baronon hörde dödsdomen uppläsas. Redan på förhand hade han beslutat uppoffra sig. Men det hade legat honom på hjertat att få åt sin modige försvarare auförtro sin sista vilja, innan de soldater som hade i up drag att föra de dömda tillbaka tiil fängelset inkräktade salen. Utförandet. af fangarne fordrade tid... Alla dessa stackars bönder som nyss blifvit dömda kunde knappt fatta de händelser, som med svindlande hastighet förde dem mot schavotten. Betagna af förvåning mera än af förskräckelse, tryckte de sig mot hvarandra i den alltför trånga ingången till kapellet, liksom kreatur trycka sig mot hvarandra i ingången till slagtarhuset. Så stor var förvirringen, att herr dELscorval blef bortträngd ända till Chanlouineau, som just då började att spela förtviflad. — Mod! ... sade han till honom, harmsen öfver detta anfall af feghet. — Ah!... det är lätt att säga! ... svarade den starke bonden i ömklig ton. Då ingen gaf akt på honom, lutade han sig mot baronen och yttrade helt sakta: — Det är till er nytta jag beter mig såhär; samla alla era krafter till i natt,