Göteborgsposten – 30 juni 1869, sida 2

— Aldrig! Den usling som förråder sina kamrater för några sous skulle förråda oss för några louisdorer .. Vi behöfva en hederlig man som delar baron Ad Escorvals politiska åsigter ... en gammal soldat som tjenat under Napoleon, om det är möjligt... — Det finnes många i Montuignacs legion som tjenat under Bonaparte... — Jag vet det, men jag känner dem ej... Kan ni visa mig på en, till hvilken jag kan gå rakt fram och omtala min hemlighet samt bedja om bistånd? ... — Nej! Martial gjorde en otålig åtbörd. — Och dock, min far, sade han, är det ni som är högste befälhafvare!... Men så är det... ni har sökt angifvare, ej tillgifna ... ni kan finna tio spioner, men ej en enda trogen bundsförvandt ... Han föll i djupa tankar och plågades synbarligen af en grym oro... — Hvem som vill handla bör anförtro sig åt någon, mumlade han, och i detta fall skulle en oförsigtighet förderfva alltsammans! ... Liksom Martial ansträngde äfven Marianne sitt förstånd för att finna en utväg ur denna förlägenhet, då hon plötsligt fick en id som föreföll henne gudomlig. — Jag känner den man ni behöfver! utbrast hon. — Ni! — Ja, jag! ... I citadellet! ... — Akta er att säga för mycket!... Tänk på att vi behöfva en modig man, som är i stånd att uppoffra sig