Göteborgsposten – 30 juni 1869, sida 1

En djap nedslagenhet efterträdde hans öfverretning. Han sjönk ned i en fåtölj och satt eftertänksam med pannan i sina händer, tydligen sökande ett medel — ÄUvarföre ej komma och söka mig före domen? mumlade han. Då förmådde jag allt ... Nu har jag händerna bundna. Kommissionen har uttolat sin dom, den måste bli verkställd ... Om det blott vore fråga om en simpel lifdömd!... Men baron dEscorval — i sitt upprörda tillstånd gaf han honom tillochmed sin titel — baronen är hela konspirationen, man bekymrar sig ej om någon annan än honom... Jag är ej oinskränkt herre i citadellet . .. Om jag ville gifva honom friheten, skulle mina officerare sätta sig deremot och äfvenledes marquis de Courtomieu som är hans personliga ovän ... Det skulle vara en dårskap att försöka det!... Han reste sig och tillade i en ton som om han ville underkasta sig allt: — Bestämdt skulle jag genom att blott försöka rädda baronen riskera tusen gånger mer än jag har att frukta af mina fiender. Således kan ni begagna er af ert... dokument. Hertigen stod i begrepp att lemna salongen, men Martial höll honom tillbaka med ett tecken. — Låtom oss ändock begrunda saken, sade han, innan vi fatta eft oåterkalleligt beslut... Vår ställning saknar ej motstycken. Det är fyra månader sedan grefve de Lavalette blef dömd till döden. Konungen önskade lifligt att benåda honom, men hans omgifning, ministrarne, hof folket satte sig deremot af alla krafter... Hvad gör då