Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ötvers. fr. Franskan.) Martial hade lya-nat med hånfull min, utan att ens försöka afbryta. Han svarade långsamt: — Jag säger, min herre, att om fröken Lacheneur förut hyste några tvifvel rörande värdet af det dokument hon eger... bör hon nu ej längre hysa några. Detta svar föll som en skopa kallt vatten öfver hertig de Sairmeuse. Han insåg sin dumhet och helt förskräckt öfver hvad han sagt, stod han mållös, med gapande mun och uppspärrade ögon. Utan att värdigas tillägga ett ord vände sig marquisen mot Marianne. — Vill ni säga oss, min fröken, sade han, hvad man fordrar af min far i utbyte mot detta bref? ... — Baron dEscorvals lif och frihet, min herre. Detta svar verkade på hertigen som en elektrisk stöt. — Ah! ... utropade han, jag visste väl att man skulle begära det omöjliga! ... Forte. fr. N:o 146.