Göteborgsposten – 29 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ökvers. fr. Franskan.) — Sålunda, återtog han med ett tvunget småleende, måste jag gifva vika! ee Jag måste bekänna att ni låtit mig spela en ytterst löjlig roll i ert hus på Reåcheheden ... Hittills har jag blott miestänkt det. Den stackars flickan sänkte hufvudet, rodnande ända till hårfästet af blygsel, men hon försökte ej neka. — Jag rådde ej öfver min vilja, stammade hon, min far bad och hotade, jag lydde... — Betyder föga, sade han, er roll har ej varit den som tillkom en ung flicka... Detta var hans enda förebråelse och ändock ångrade han den, vare sig att han ansåg det under sin värdighet att låta ana det djupa sår hans högmod fått, celler att han verkligen — såsom ban sedan förklarade — ej kunde harmas på Marianne. — Nu, återtog han, kan jag förklara orsuken till er härvaro. Ni kommer för att bedja om nåd för herr dEscorval? — Nåd! nej; men rättvisa! Baronen är oskyldig ... Warta fre Nin 145