Göteborgsposten – 28 juni 1869, sida 1

— Ni tiger, fåtertog han med ny ifvor. Skulle ni betvifla min uppriktighet? Nej, dot är omöjligt! Sanningen hor ett uttryck som ej kan missförstås. Hvarföre då denna tystnad?... Är ni rädd för min fars motstånd? ... Jag skall veta att tilltvinga mig hans samtycke. Hvad betyder för öfrigt hans vilja för oss? Har jag behof af honom?... Är jag ej min egen herre? Är jag oj rik, omätligt rik?... Jag skulle vara en dåre om jag tvekade mellan dumma fördomar och mitt lifs lycka... Han ansträngde sig synbarligen för att förutse alla de invänningar hon kunde göra och på förhand vederlägga dem... — Är det er familj som oroar er? fortfor han. Er far och er bror äro förföljda och Frankrike är stängdt för dem ... Nåväl, vi skola lemna Frankriko och de skola bo hos er. Jean skall ej längre hysa groll till mig då ni blir min hustru... Vi skola bosätta oss i England eller Italien ... Nu väleignar jag min förmögenhet, som skall tillåta mig att bereda er ett lyckligt lif, Jag älskar er... Jag skall veta att genom min ömhet komma er att glömma det förflutnas alla sorger! ... Marianne kände för vil marquis de Sairmeuse för att ej förstå huru mycken passion hans oerhörda förslager ådagalade . . . Men just derföre tvekade hon att säga honom, att han utan ändamål uppoffrade sin stolthet. Hon frågade sig sjelf till hvilka ytterligheter raseriet öfver att hans egenkärlek blifvit sårad skulle kunna föra