Göteborgsposten – 28 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ötrers. fr. Franskan.) Huru stor sjelsbeherrakning marquis de Sairmeuse än egde, blef han nu eldröd i ansigtet. Af Mariannes ton förstod han, att hon kände duellen. Han försökte ej neka, han ville blott urskulda sig. — Det var Jean som utmanade mig, sade han. Jag ville det ej... men jag kunde ej vägra att försvara mitt lif i en ärlig strid med lika vapen... — Jag gör er ioga förebråelser, herr marquis, yttrade hon. — Nåväl!... jag är strängare än ni... Jean hade ett skäl att utmana mig, han hade anat mina förhoppningar ... Ja, jag hade föresatt mig att ni skulle bli min mätress ... Det var derföre att jag ej kände er, Marianne ... Jag trodde er vara likadan som alla de andra, er som är så kysk, så ren!... Han försökte att fatta hennes händer, hon stötte honom med afsky tillbaka och brast ut i svyftningar ... Af alla de slag som i en oafbruten följd drabbat henne, var detta sista det hårdaste, det smirtsammaste. Forts. fr. N:o 144.