Göteborgsposten – 23 juni 1869, sida 2

I I . J längre med satir och skämt. Allt oftare, oct isynnerhet inom gamla amerikanska familjer kan man höra personer med stigande värme principielt bestrida läran om de naturliga rät: tigheterna och förklara, att tillochmed männens allmänna rösträtt Åmåste inskränkas. Och det är gamla bepröfvade republikaner, som så yttra sig! Det skulle allt vara ett egendomligt fenomen, om opinionen i Amerika skulle rikta sig emot den allmänna rösträtten... hvad skulle våra radikala, som vilja ha denna rättighet proklamerad utan den garanti i folkets upplysning, som ger oss visshet om, att folket ej skall begagna denna rättighet emot utvecklingen tili trihet! För öfrigt tillspetsas i Amerika motsatserna mer och mer i alla riktningar. Segren skall sannolikt förr eller senare tillfalla de radikala, fastän kongressen och ännu mera den egentliga kärnan af folket skall under den närmaste tiden vara mera konservativ, än på de sista åren. Amerikas politiska system erbjuder en alltför gynnsam skådebana för svärmare och demagoger, och folkets bästa män äro alltför likgiltiga för de politiska stämplingarne, att man icke först skall behöfva att genom hårda erfarenhetsrön i de flesta väsentliga frågor lära sig, huru föga ultrademokratiens hänsynslöst nivellerande anda är egnad att uppbygga en idealstat. I Rom förkunnade kanonerna på Engelsborg d. 17 Juni årsdagen för Pius IX:s val till påfve, hvilket proklamerades d. 16 Juni 1846. Päfven har således inträdt i sitt öfverstepresterliga embetes 24:de år. Endast fem påtvar ha regerat längre än han. Det har väckt stor bestörtning, att kursen på de romerska statspapperen plötsligt fallit starkt. Man härleder detta deraf, att påfvestolen genom de demokratiska meningsyttringarne i Frankrike och kejsar Napoleons vacklande politik är omgifven af nya faror. Åtskilliga klerikala tidningar uppmana sina läsare att lemna särskilda bidrag till underlättande af den heliga stolens kostnader för det allmänna ekumeniska mötet. Misstron i Vaticanen mot kejsar Napoleon blir allt större och större, och man är derstädes nästan öfvertygad om, att han skall återkalla de franska trupperna tillochmed tidigare, än det forst uppgats. Det påstås, att biskoparne af Spanien, Ungern och Tyskland vägra att bevista mötet, på grund af den öfvervigt man å detsamma vill gifva jesuiterna. Från Frankrike skrifves, att oroligheterna i S:t Etienne visserligen äro slutade, men att arbetarne ännu icke skridit till sina sysselsättningar, utan uppställa såsom vilkor derför: 1. Bolagens kassa sammanslås med borgamännens; 2. Arbetstimmarnes antal minskas, 3. Arbetslönerna höjas. Atven i Lyon fortfar arbetsinställningen, ehuru man hoppas att kunna förebygga det allmänna lugnets störande. Endast 150 personer af de under oroligheterna häktade 1,100 sitta ännu qvar i sängelso. Kejsaren väntades i förgår med sin son till lägret vid Chålons, der en följd af större manövrer skall komma att utföras under loppet af denna vecka. Vid det inom Spaniens cortes d. 19 d:s hållna sammanträde förklarade ministerpresidenten Prim, med anledning af de nyutnämnda ministrarnes inträde i sessionssalen, att kabinettet skall respektera författningen. Han bekräftade derpå, att regeringen skall återkuyta förbindelsen med republikanerna i Amerika. Cortes ha vägrat att taga under förhandling ett förslag, som inlemnats, riktadt mot hertigens af Montpensier återkomst. — Prim förklarade härpå, att hertigen kan nedsätta sig i hvilken del at Spanien han behagar. Inom hela Spanien råder det största lugn. Konung Wilhelm af Preussen och gretve Bismarck väntades tillbaka till Berlin i Söndags afton från sin rundresa genom Hannover. Bismarck skall åter vara sjuk. Osterrikes kejsare visar sig fortsarande vilja på allvar fullfölja sin af Rom och det presterliga anhanget oafhängiga bana. Sålunda har han afslagit en af kardinal Rauscher framställd begäran, att en prest, som i ett pressmål dömts till 4 månaders sängelse, måtte få afsitta sitt straff i ett kloster En biskop Rudigier, som för ett herdabress skull åtalats för rätta, hor vägrat ställa sig åtalet till efterrättelse, derför att han blott svår under påfven och ej under en verldslig lag. Det säges bestämdt, att myndigheterna skola strängt hålla efter honom. Kejsarinnan skall med det snaraste begifva sig till Starnberger See och uppehålla sig någon tid hos exdrottningen af Neapel, som der väntar sin nedkomst. Enligt uppgift till England, är telegrafförbindelsen mellan Tasmanien och Australien