Göteborgsposten – 23 juni 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau-. (Öfvers. fr. Franskan.) — Tack för att ni kom, sade han, tack! ... Jag återser er och det är mig tillåtet att tala med cr... Som jag nu är en döende, hvars minuter äro räknade, kan jag låta mitt hjertas och mitt lifs hemlighet uppstiga på mina läppar... Nu kan jag våga säga er med hvilken brinnande kärlek jag älskat er, jag kan säga er huru högt jag älskar er. Marianne drog instinktlikt undan sin hand och tog ett steg tillbaka. Utbrottet af denna passion i detta ögonblick och på denna plats hade någonting på en gång sorgligt och förfärande. Ty han var verkligen en döende, denne kraftfulle och ståtlige bonde, som strålade af helsa och lefnadslust, som då schavotten väntade honom första gången vågade tala om sin kärlek !. — Har jag förolämpat er? ... utbrast Chanlouineau i sorgsen ton. Förlåt den som skall dö!... Ni kan ej vägra att lyssna till en stämma som imorgon skall vara ystad för evigt och som så länge varit tyst! . .. Ty det Jortu. fr. N:o 141.