Göteborgsposten – 22 juni 1869, sida 2

Chanlouincau förklarade? att han var okunnig derom, men försäkrade att Marianne, Lacheneurs dotter, visste det. Han svor att hon för honom hade det oinskränktaste förtroende, och om man ville tillata honom att skicka efter henne, att lemna honom ensam med henne blott tio minuter skulle han locka ur henne hemligheten af hennes fars tillflyktsort... På detta sätt blef öfverenskommelsen träffad. Den litdömde fick löfte om lifvet i utbyte mot Lacheneus lit... Un soldat, som befanns vara korporal Bavois, blet affärdad till Marianne... Chanlouinsaau väntade förtärd af oro. Den energi Chanlouineau utvecklat, innan hans plötsliga och oförklarliga svaghet inträif ade, hade halt till följd att man behandlade honom som en farlig sänge och förskaffat honom likaväl som baron Ad Escorval, äran af den strängaste bevakning och förmånen af enskildt fängelse. Man hade iljt honom fran sina kamrater för att instänga honom i det fängelse som an vara det säkraste i citadellet och som dittills endast innehafts at till döden dömda soldater. Detta fängelse, beläget i bottenvåningen, i ändan af en mörk korridor, var langt och trangt samt till hälften uthugget i klippan. En skärm, upphängd utanför fönstret, tillmätte ett så sparsamt ljus, att man knappt såg tillräckligt för att kunna dechiffrera de utbrott af förtviflan och de namn som med kol voro skrifna på väggarne.