Göteborgsposten – 22 juni 1869, sida 1

ing uttrycker mig illa. Jug ville förlala oss att ha Asrat henne från att höra sin mans sista ord... llon aterkom ra och presten samlade ullt sitt mod för utt lata Heune erfara den grymma sanmiugen, da mnagon häftigt knackade på dörren. En ut ofsicerar a hall sold öppnade och Bavois, korporaleu vid greniliererans, inträdde. — pbröken bacheneur? frågsde han. Marianne steg från till honom. — Det är jag, min herre, svarade hon, hvad vill — Jag har betallning att föra er till citadellet, min . sröken ... äh! ... uttrast Masricc vildt, man urresterar äfven qvimor! ... Den värde korpäralen slog hardt för pannan Jag fär ett dnmalt dumkaufvud! ... yttrade hon, i i jag söker fröken å en af de lisddömdes Chanlonineau har näcxot att si — Gli 5 kel — Omöjligt, s ule en af ofticerarne, man skall ej låta fröken komma in til l t I en lifdömd utan särskild tillatelse .. Denna tillåtelse har man skaffat sig, sade den gamle soldaten. Med en blick öfvertygade han sig om, att han ej behöfde vara rådd för att yttra sig i närvaro af någon bland de närvarande och tillade i lägre ton: Chanlouincau har tillochmed hviskat mig i örat, on vid namn I i H ) i I