Göteborgsposten – 22 juni 1869, sida 1

Att troget skildra denne af en gifmild försyn så rikt begåfvade man, med det linkänsliga hjertat, med den mangsidiga bildningen, med den klassiskt förfinade stilen och med den benndransvärda jarbetskraften — tager en stor förmåga i anspråk. Om hr Staandberg möjligen tvekade innan den hedrande kallelsen, åtföljd af det ömtåliga uppdraget, antogs, och om han känner sig diupt betryckt när det svåra värfvet skall uttöras, sä maå ingen deröfver förundra svigtat under en mindre börda. Tror ni väl att den komitå, som f.lt i uppdrag att utreda de kungliga tcatr. dubbel bemärkelse invecklade afkarsssällaine, har åtagit sig ett lätt, angenamt och tacksamt arbete. Långt derilfråv! Den nuvarande ter aterstyrolsen laborerar med en skuld, som lärer uppgå till c:a 350,000 rdr. Den bar successive älkomae och en god del af densamma utgör ew urs, som hofmarskalken at Edholm nödgats mottaga al sina närmaste företrädare, sriherrarne Kuut Bonde och v. Stedingk. Tillgångarne äro visserligen ganska betydliga; den dyrbara attiraljen eger ett stort värde och kan ej undvaras, mon på vanligt sätt realiserad inbringar den föga. De stora städerna och de praktfulla slotten inbringa inga hyror; i de etormarde hatven och i de lugna iusjöarne skall man förgälves leta efter en enda mörtpinne, och do uräldriga skogarne, inklusive det vädiga Mantanillaträdet, kunna väl fällas, men igde exporteras. — Det är föga troligt, att den kungliga familjen, som nu årligen tillskjutit 86,000 rdr, skall vilja öka sin tribut, och får långa dalkarlen sin vilja fram, så kommer väl statsbidraget också att indragas. — Emellertid måste i första rummet den finansiella trågan lösas. Det är icke omöjligt, att komitön lyckas uttänka något lämpligt sätt för frågans lösning; men skall ett sådant förslag antagas: Man bar mot komitens sammansättning ar märkt, att det konstnärliga elementet icke är tillräckligt representeradt der. Mun i almänhet taget äro konstnärerna ytterst sål lan skickliga affärsmän. Det vissa är dock, att komitöns ordförande, frih. Braunerhielm, är en utmärkt affärsman, kanske väl sträng till lynnet, men det skadar icke härvidlag, och den fosterländska dramatiska konstonsaknar ingalunda målsmän inom komitön. I alla fall gäller det nu i första rummet att så allia rerna ordnade. Sedan komiten fullgjort sitt åliggande, kan det väl icke gerna ifrågasättas alt dun nuvarande teaterchefen skall stanna qvar pu på en plats, som hittills ieke varit och som lä danefter torde blifva ändå mindre avge: Ilan är allt annat än populär och sakuar hel och hållet den talang som hans begge företrädare egde i så hög grad, den att kaptiv: ra tidningspressen. Åfven han har sökt astadkomma besparingar, men han saknar deri planmässighet, och jag har hört mycket klandor uttalas mot det sätt, hvarpå han går tillväga vid de förbandenvarande engagementsappgorelserna. Det är möjligt att någon eller några bunde finnes benägna att öfvertaga på ackord hela det besiyr som teaterdircktonen nu har, och att Åden enskilda töretagsamheten vil törsöka sig — för alt sedan misslyckas. Med visshet kan dock antagas, att hvem hest som mottager det odiösa uppdraget att ötvervaka den fosterländska dramarmska konsten, blir en martyr i de fosterländska sånggudinnornas tjenst. en har nes I Apropos martyrer, så förestihlor jag mig att till deras antal med skäl har kunnat räknas fru Carlän samt dr:na Sohlman och Back man i egenskap af prisdomare öfver 2 ispund 17 skålpund romanlitteratur, som dessa tre beklagansvärda konstkinnare med spänd uppmärksamhet ha nödgats genomläsa. För et så mödosamt arbete kunna de först i en annan verld få full belöning. Först utsågs Åugust Blauche till prisdomare jemte de begge förstnämnda, I hvad mån detta nedtyngande uppdrag medverkade till hans plötsliga död, utgör en hemlighet, som han tog med sig in ERE KET ME ASEA — —