hetsfulla sidor, som aldrig bli uprlysta genom de oskentliga undersökningarne. Dorarne tyckas frukta att gå till djupet af sakerna, ej vetande hval de skola finna der. På inrådan af marquis de Courtomien och orolla ötver den roll hans egen son haft, hade hertig de Sairmeuse beslutat att ej lata anklagelserna få alltför stor utsträckning. IIan hade ej låtit arrestera abbå Midon, han var fist besluten att ej oroa Maurice, såvida han ej blefve tvingad dertill. Baron dLscorval tycktes erkänna sig brottslig ; var det ej en nog lysande seger för hertig de Sairmenust : Han vände sig mot advokaterna och yttrade i föraktfull och trött ton: — Hallen nu era tal, eftersom det är alldeles nödvändigt, men inga fraser! ... Den äldste af advokaterna reste sig up, därrande af vrede, färdig att trotsa ullt för alt så baronen hejdade honom. ga sin tanke; men — Försök ej försvara mig, min herre, yttrade han med köld... det skulle vara gagnlöst! ... Jag har blott några ord att säga till mina domare: må de erinra sig hvad den ädåle marskalk Monecy skref till konungen: schavotten skapar inga vänner! Detta minne var ej af den natur att det kunde göra stort intryck på kommissionen. Marskalken hade för denna fras blifvit afsatt och dömd till tre månaders fängelse ... Då advokaterna emellertid ej togo till ordet drog t kommissionen sig tillbaka för att öfverlägga. Herr dEscorval stod qvar med sina försvarare. Han